GAUCHAR TAS

Jag klättrade upp på en av de svarta stenarna och ropade: – Saltana-a-at! Hon ryckte till som en hind, såg sig om. Hon gömde ansiktet i händerna och sjönk ned bland blommorna. Så kom hon hastigt på fötter och försvann in i det höga gräset. Jag förlorade henne ur sikte, men hon dök snart upp. Hon tittade åt mitt håll och hötte med näven åt mig. Jag gick nedför slänten och stannade bredvid henne. Saltanats ansikte flammade. De klara ögonen utstrålade kärlek, glädje, sång. Kinderna blossade av en kraftig rodnad. – Hörde du alltsammans? frågade hon. – Ja… – Du är inte lite fräck, du? Och om du … Åh, Kairken, snälla, berätta inte för någon. – Det ska jag visst det. Nu med en gång. Jag ska berätta för mor: Saltanat sjunger så vackert! Jag kommer allt ihåg min dröm och dikten! Så nu är vi i kvitt, du och jag! Saltanat klippte förnärmat med ögonfransarna. – Berätta du bara, sade hon. Jag kommer att säga att jag inte sjöng alls. Hon knöt sin sjal om huvudet och vände sig bort. Hon ryckte av en tuva stäppgräs och gick till fåren. Jag hade haft mitt roliga. Jag beundrade henne på avstånd.  

* * *

… Lika vackra och festliga som sommardagarna är i våra trakter, lika bistra och obarmhärtiga är vintrarna. Så snart gräset vissnat och de kalla höstvindarna börjat blåsa flyttar hela familjen till Kosigenterritoriet över vintern. Emellanåt snöade det redan om nätterna. Det varade dock inte länge och snön smälte bort före middagstid. Men två veckor efter flytten var himlen täckt av grå moln och en fuktig vind blåste från Karatau. En morgon gick jag ut ur jurtan och – stannade som förblindad. Allt var täckt av snö. Vintern hade kommit! Torkade gula strån av gräs och kuraj stack upp ödsligt ute på den vita slätten. Vojlocken och mattorna som hade lämnats ute under natten var täckta med snö. Tastan skakade dem noggrant. Jag såg Saltanat komma ut och ropade: – Saltanat! Titta, snö! – Så vackert! Så underbart! Titta här! Saltanat tog en handfull fluffig snö, böjde huvudet bakåt och stoppade den i munnen. – Toka! sade Tastan. En sån toka! Spotta ut genast! In med dig! – Mmm, retades Saltanat och tog en handfull till. Kom, så leker vi. Är du med? – På vadå? – Kasta snöboll? – Du är inte

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54