vind att blåsa från Karatau, som vi kallar Altyn Kurek – gyllene spade, och nästa dag börjar bullrande smältvatten att löpa längs marken. Så skedde också den här gången. Det började regna på natten, och på morgonen låg en fuktig dimma över jorden. Svartjorden ångade. Synen av den öppna jorden ger glädje. Den vida stäppen verkar vila ut efter en svår förkylning. Dimman kommer att upplösas, solen kommer att lysa, vårvinden kommer att blåsa över bergen och stäppen, över kullarna och låglandet – och vårens andetag kan tydligt höras.  

* * *

Omärkligt närmade sig nu också den jäktiga lamningsperioden. En tid då det brukar sägas att man inte ens hinner sätta tubeteikan på skallen. Dag som natt viker inte herdarna från sina tackor. Ibland kan de knappt lyfta fötterna på väg hem från arbetet. När jag steg över tröskeln var det första jag gjorde att leta efter Saltanat och se in i hennes ansikte. Jag ville se det gamla buset, det gamla leendet på hennes läppar. Jag tänkte alltid på henne, även på jobbet, och bad att Saltanat skulle vara glad igen. Men hon var som förbytt, det fanns inget kvar längre av Saltanat, som brukade smitta alla med sin glädje och sitt skratt. En dag kom jag hem särskilt trött. Saltanat var ensam. ”Är du hungrig?” frågade hon när hon fick se mig. ”Självklart!” Hon gav mig en kopp nykokt råmjölk, satte sig mittemot mig och såg länge på mig medan jag åt girigt. – Är du arg på mig, Kairken? frågade hon oväntat. – Varför tror du det? frågade jag förvånat. Jag har aldrig någonsin känt mig sårad av dig. Och det finns en sak som gör mig ont, tillade jag, och som jag inte förstår: Varför är du så ledsen, Saltanat? – Jag vet inte ens själv, suckade hon. På något sätt har allting blivit ointressant … Jag vill vara glad, jag vill skratta – men jag kan inte … Men det kommer att gå över. Du ska få se! Allt kommer att bli som vanligt, eller hur, Kairken? Jag nickade. Jag kunde se att hon inte hade återhämtat sig helt från sin sjukdom. Jag ville inte göra henne orolig, så utan att själv veta varför ställde jag en fråga som jag hade gått och burit på länge. – Saltanat? – Ja? – Säg som det är. .. Du … älskar inte Tastan?

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54