GAUCHAR TAS

hem igen. Vi skulle bli kallade om en månad och sedan skickas till våra regementen. Detta gladde mig. Det skulle kanske vara dags för Saltanat att föda medan jag var hemma. Det skulle passa så bra! Jag ville gärna se den förstfödde Tastan. Jag kom hem vid femtiden. När jag väl hade passerat Karatumsyk kunde jag se far och mor som stod som förstenade på tröskeln. De tittade ängsligt bortåt vägen. Mor kände genast igen mig och sprang in i huset för att glädja Saltanat. Så kom hon tillbaka och rusade emot mig med en hand om sin zjaulyk, den vita huvudduken som fladdrade i vinden. Ungefär som man brukar hälsa en frontsoldat välkommen hem. Och strax efter kom naturligtvis Saltanat. På två–tre dagar hade jag naturligtvis börjat längta hem, efter mor, efter Saltanat, efter allting som jag var van vid att se omkring mig. Och hjärtat svämmade över av glädje. Jag manade på min häst. När jag var jämsides med mor hoppade jag ur sadeln och föll nästan i hennes armar. – Jaså, du bestämde dig för att inte åka med? Blir du hemma nu? frågade hon. – En hel månad! svarade jag. – Det är bra, Det är bra, fölet mitt! Jag har inte sovit en enda natt, jag var rädd att de skulle köra iväg dig långt bort. Strunt samma, en månad är mycket nog, du är i alla fall hemma … Saltanat kom också fram. Hon hade tårar i ögonen, men var för blyg för att omfamna mig inför mina föräldrar, och viskade bara ”Välkommen hem..!” Så tillade hon med ett leende: – Tänk, en hel månad, och mor och jag slipper vara oroliga. Saltanat tog sin häst i tygeln och alla tre fortsatte vi mot huset, där far tyst stod och väntade. Han tryckte min hand, något som han aldrig gjort förut, och sade: – Du var inte borta länge. Har du hittat på någonting? Han sneglade misstänksamt på mig ur ögonvrån. – Nejdå, allting är som det ska. De sa att vi skulle bli hämtade om en månad. – Jaså … Jaha. Ställ tillbaka hästen i stallet då. Min oväntade återkomst hade fått Saltanat på gott humör igen. Hon hade satt på sig den tunna blå sidenklänningen som jag tyckte så mycket om, och färgen hade återvänt till kinderna. Även mor sken upp när hon såg på Saltanat, och dolde inte sin glädje. Saltanat

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54