måste tas om hand. Och det finns ingen som kan sköta djuren. Vi måste först låta vår svärdotter finna sig tillrätta i huset, och sen, nästa år, skickar vi iväg honom att studera. Ett enda år kan inte göra någon skillnad. Jag sade inte emot: jag insåg att min insats var nödvändig för en ensam fåraherde med en familj att försörja. Dessutom ville jag inte resa bort riktigt än, eftersom jag så gärna ville uppleva alla förändringar som skulle ske i vårt hem, och som jag hade drömt så mycket om. Mor kunde inte dölja sin glädje över att jag stan- nade. Enligt henne var jag ”fortfarande för liten”. Låt honom få växa till sig, sade hon, och lära sig att skilja på höger och vänster. Och då kommer det inte att göra lika ont i hjärtat för henne att ha sin pojke långt borta hemifrån … En högsommardag med en sådan hetta att man kunde tro att fåglarna skulle lägga hårdkokta ägg, gav sig Tastan iväg i riktning mot Togansaj, åtföljd av två djigiter och två åldermän. När unga ryttare som vuxit upp under en sträng faders uppsikt fick frågan: ”Hur är det, är du beredd att gifta dig?” brukade de vanligen svara lite skamset: ”Äh, sluta tjata, farsan …” Och inte heller nu förnekade sig Tastan. Dagen efter det minnesvärda samtalet som ägde rum i min frånvaro ställde far samma fråga till Tastan: ”Vill du kanske inte? Har du ingen lust att gifta dig med gamla Kyzhyms dotter?” Tastan tuggade ihärdigt på ett stycke lufttorkat kött som han sköljde ned med fet ayran – vår egen syrade fårmjölk – och sade likgiltigt: ”Inte direkt, far … de säger att det är en hyfsad tjej …” Inte ett ord mera. Och så satt han där en stund och så gick han ut till fåren. Samma dag som han skulle ge sig iväg för att hämta bruden var han också ute och skötte om djuren. Jag minns att jag sprang efter honom vid middagen och ropade på honom. ”Kom, far kallar på dig. Gästerna börjar komma. Du måste klä om, ni ska rida iväg strax.” Han låg i gräset. Han vek undan blommorna som täckte ansiktet och tittade på mig som om han aldrig hade sett mig förr. ”Är det redan nu? Jag trodde att det var i morgon.” Så reste han sig och tog lädersäcken med kall shalap –

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54