GAUCHAR TAS

ute på betesmarken, kom en grabb springande med andan i halsen. – Kaiyrken! skrek han. Jag stannar här. Du ska springa iväg nu med detsamma för att ta slöjan av bruden. – Allah förbjude! Varför just jag? Det finns ju vuxna djigiter … Inte kan väl jag det, en vanlig snorunge ta slöjan av bruden? Under en bred baldakin som spänts upp särskilt för gästerna ljöd ett oavbrutet sorl. Det visade sig att de inte hade lyckats hitta en enda karl som var tillräckligt modig för att gå ut i den öppna ringen och lyfta slöjan av brudens ansikte. Inte ens någon av alla de djigiter som var kända för sin vältalighet tordes träda fram. Det envisa kvinnfolket försökte knuffa in en lång mörklockig grabb i ringen. ”Hör du”, ropade de, ”slänga käft, det är du duktig på, kom igen nu och visa vad du kan!” Äntligen hade kvinnorna chansen att få betalt för gammal ost! Många av dem hade fått känna på hans vassa tunga. ”Nä, nä, varför ska ni envisas med de där mossiga sederna? Komsomolbröllop, det är en annan sak!” fräste han tillbaka. ”Oj, har ni hört hur han maler, den där långe drasuten”, ropade en av de gamla kvinnorna sarkastiskt. ”Så ni ska ha kul, ni unga, och vi gamlingar ska helst sitta hemma?” ”Ni med era mossiga seder … Tänka sig, blotta brudens ansikte…” ”Vad är det nu för fel med det? Så har vi gjort i århundraden. Ni kan fira på komsomolvis på era bröllop. Men här gör vi på vårt vis! Har jag inte rätt kanske, Tastan? Jo, nog har jag det! … Och du där, om du inte är karl nog att tala på en gammaldags bröllopsfest så kan du lika gärna hålla klaffen. De som bara låter munnen gå duger faktiskt inte till någonting. Och nu, Kairken”, sade hon och vände sig till mig. ”Du ser själv hur mycket man kan lita på de där slashasarna. Vi har suttit här sen solen gick upp. Bry dig inte om de där. Men vi läser allt dina dikter i tidningen. Gå ut i ringen! De kan gärna spricka av avund, de där pratkvarnarna! Hördu, min vackra brud, ta med dig en brödkavel hemifrån!” Innan jag hunnit säga ett ord stacks ett vitt tygstycke i min hand. Jag blev alldeles förvirrad. Det vita tyget låg i mina händer, det fanns ingen väg tillbaka. Och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54