TRANSITPASSAGERAREN
Ett envist höstregn duggade för andra dagen i följd. Det hade börjat med en bullrande, hotfull vind, som efter att ha lugnat sig något övergick i ett genomträngande skyfall som drev alla människor inomhus. Försonade med sitt dystra öde tystnade de gulnade löven i väntan på ännu kärvare prövningar från annalkande frostiga tider. Zejnep hade ingenting särskilt att göra i …
VI SLAPP UPPLEVA KRIGET
”Ni slapp uppleva kriget.” Med just de orden inleder gamla människor ofta sina berät- telser och minnen av denna avlägsna och svåra tid, och samtidigt verkar de se med avund på oss som lever våra lugna, fridfulla liv och om natten drömmer sorglösa barnsliga drömmar. Det är de, grabbarna från i går, nu åldrade män, som åt oss erövrade rätten …
MALÖRT
1. Den eldsprutande solen bränner skoningslöst allting levande och allting som är dött på den ändlösa malörtsstäppen. De avlägsna kullarna med sina toviga nackar, som avgränsar stäppen från återstoden av världen, syns som avskurna av ett sabelhugg och upplösta i ett flimrande soldis. Alataus toppar och de krumma ryggarna på dess utlöpare, på avstånd vanligen vita, är nu försvunna för …
MUSSLAN
Så kom då de isande kalla decemberdagarna. Snö förekom nästan aldrig i de här trakterna, marken täcktes bara av rimfrost, men kölden bet likväl in i märgen. Samtidigt med kylan började Musslan plågas av sina krämpor, lederna värkte. Ibland stannade han i sängen nästan till mitt på dagen, då solen började värma, och först då steg han upp. Han var …
GAUCHAR TAS
Tastan är förbluffande lik sin far, frånsett att han är en ung man. Axelbred, en riktig bjässe – en och en halv gång så stor som jag. Och när han tar av sig skjortan är han en syn för gudar: på bringan och armarna spelar musklerna som om någonting levande rörde sig under huden. Det fanns en egendomlig sak med …