en syssla som kazakerna ansåg ovärdig en man – och inte minst samla kamelspillning till bränsle. Han ställde aldrig frågan vem som bar skulden till detta liv. Hans tankar var enkla. Om du inte har mat till din hustru, kommer hon att förstå – det finns ingen – men hur förklarar du detta för ditt barn? Han gråter, kräver mjölk och Komsha är en usling om han inte skaffar honom mjölken, om han inte kan stilla barnets tårar. På detta sätt upptogs Komshas tid av bekymmer för det dagliga brödet. I tio år hade de levt samman. Ytterligare två gånger hade hans hustru gått havande, men det syntes som om Allah inte ville sända dem fler barn. Ett barn levde bara tre månader, och det följande var dött vid födseln. För kazaken finns inget värre öde än en fåtalig familj. Inte minst skulle grannarna titta snett på Komsha och tänka att han måste ha förtörnat Allah, när nu den högste hade berövat honom hans avkomma. Människors onda tungor är en större börda än det tyngsta ar- bete. Komsha fördystrades och åldrades påtagligt, och sorgen böj- de också hans hustru. En enda glädje hade de gemensamt – sonen Tungysh. Ja, och den sanna ödmjukhet som anstår en rättrogen muslim. Allt som ödet anbefaller oss ska vi bära utan klagan, sade de till varandra. – Ingen kan undfly sitt öde. Vi ska be Allah om ett långt liv för vår Tungysh, och därmed finna tröst … Men som ordspråket säger kan olyckans snara kan inte evigt läggas runt samma hals. Tydligen såg Allah deras ödmjukhet, hör- de deras böner och vände inte sitt ljusa ansikte från dem, Koms- has hustru födde till sist ännu en son. – Glädjens fågel har gästat ditt tak, sade grannarna. Lyckan, liksom olyckan, kommer inte ensam. Komsha mötte en dag mulla Batigol. – Är det inte dags för din förstfödde att lära sig något? frågade han. – Hur ska jag kunna betala för hans undervisning? suckade Komsha. – Allmosornas guld rostar inte. Jag tror inte att du kommer att glömma min godhet!.. O, denne helige man! Mullans vänliga ord fick Komsha att leva upp. Ja, han skulle nu arbeta för tre. Och oavsett om den ärevördige mullan inte krävde betalning för sonens skolgång, skulle han inte stå i skuld. Må himlen slå honom med vanära om Tungysh kommer till mullan tomhänt den första skoldagen! Om Komsha så
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64