skulle sälja allt han ägde och hade, skulle han lämna en ko i mullans stall. Det återstod ännu tre månader tills undervisningen skulle börja. Om du gräver två brunnar under den här tiden, blir det två får. Och om han lägger till en kalv och ytterligare tre får, som Komsha redan hade, skulle han då inte kunna byta till sig en ko för allt detta? Den som söker, han finner! Och Komsha var oförtröttlig i sin jakt på arbete. Några dagar efter samtalet med mullan kom nyheten att en brunn hade störtat samman i Tleuberdy-bajs by och nu behövdes en hantverkare som kunde gräva en ny. Det kunde tyckas vara en smal sak att slå ett hål i marken, även om det är fyrtio famnar djupt! För den som är van att hantera spett och hacka är det en struntsak. Men att behärska konsten att förstärka väggarna och förse dem med en så tät inklädning att inte ens ett sandkorn tränger igenom, det var inte alla förunnat. Det var därför som Komsha sågs som en stor mästare och var berömd i hela distriktet. Nästan hela byn hade samlats för att möta honom. Till och med själve Tleuberdy-baj lämnade sin jurta när han hörde att Komsha hade kommit. Det var tydligt att behovet av brunnen var stort. De behövde inte förhandla länge om priset. Uppgiften var inte enkel, och arbetet måste göras snabbt. Man kom överens om att Komsha skulle få två får för sitt arbete. Han jublade inom sig: han hade redan sin dröm inom synhåll. Det skulle bli en ko åt mullan, det fanns inget tvivel! Redan en timme senare hade han hittat en flink medhjälpare bland byborna och satt igång med arbetet och arbetade från soluppgång till solnedgång. Men oj, så långt från markytan han måste gräva på denna plats för att hitta vatten! Det gick dag efter dag, och Komsha grävde sig djupare och djupare ned i jorden, men leran var fortfarande torr. En måne hade hunnit blekna, och ännu en, och en tredje, när mästaren äntligen märkte att jorden började fastna på spaden. Och snart började det bli lerigt på botten av schaktet och det klafsade under fotsulorna. Det klara vattnet visade sig dock inte förrän på den tjugoåttonde dagen. Det började först samla sig långsamt i hålet, men snart sken det som kvicksilver. Vatten, välsignat vatten! Han såg hur jorden lämnade ifrån sig sina livgivande
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64