safter och log. Så ryckte han i repet, och när med- hjälparens huvud synes högt däruppe ropade han högt: –Vatten! Vatten! Jag har nått ner till vattnet!.. Medhjälparen försvann som bortblåst av vinden, självklart sprang han till byn med den goda nyheten. Snart hade alla byborna samlats runt brunnen. Jublet över vat- tenhålet var obeskrivligt. En saxaulbuske som hade hämtats från stranden av Syr-Darja sänktes ned i hålet till Komsha. Han gjorde den sista inklädningen och förstärkte väggarna. Stående i vatten upp till knäna fördjupade han brunnen ytterligare med en halv famns djup. Och när han äntligen kom upp höll solen på att gå ned. Alla omringade honom och klappade honom på axeln och berömde honom och sade att han hade utfört sitt arbete så snabbt och bra, att om skaparen vill behövde han inte bekymra sig för att ha arbete de närmaste två eller tre åren – en så berömd arbetskarl borde man anlita för att gräva ännu en brunn, för det kan aldrig vara en synd att tänka på framtiden. Komsha blev erbjuden att stanna i byn ännu några dagar för att vila, men han hade bråttom hem – även om han hade varit hemifrån flitigt, men det kändes trots det ovant, och dessutom var han orolig för hur familjen hade det hemma. Och han ville dela sin glädje med dem – förtjänsterna hade varit goda. Han tog sina får som hade utlovats, och några dagar senare, mitt i natten, hälsad av hundarna som skällde ursinnigt, kom han hem till sin egen by. Han stannade hemma i ungefär en vecka, och inte ens då bryd- de han sig så mycket om att vila som att försöka ta reda på var de sökte brunnsgrävare i närheten. Till sist fick han besked och gav sig omedelbart iväg, hela tiden orolig att någon annan skulle hinna före. Byn var, liksom den tidigare, stor och rik. Komsha lovades på samma sätt en god ersättning, och satte med stor energi igång med arbetet. Äntligen har du fått tur, sade han tyst för sig själv, och kämpade ursinnigt med hackan och spettet. Marken var som sten, men han tycktes inte märka det: under dagen och de korta vilotimmarna på natten var alla hans tankar upptagna av Tungysh. Han drömde om den tiden då hans son skulle växa upp, studera och bli en respekterad person. Och att det skulle bli just som han hade tänkt,
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64