därpå tvivlade han inte för ett ögonblick. Han såg för sin inre blick hur han och Tungysh skulle promenera lugnt och värdigt genom byn och samtala om ett eller annat betydelsefullt och lärt, och gamlingarna skulle titta på dem och imponerade ruska på sina huvuden och säga till varandra: – Har du hört? Komshas son är en lärd mulla. Han behärskar alla vetenskaper. Vem skulle ha trott det!.. Ja, munnarna kommer att gå hos både gamla och unga! Och därefter kommer Komsha att se ut en fästmö åt honom från en god familj och bygga ett otau, ett bröllopshus vitt som snö. Och den vackra svärdottern kommer att stiga upp tidigt på mor- gonen och möta honom redan vaken vid jurtan, böja sitt huvud och säga: – Vill svärfar be en salah? Jag har gjort i ordning en skål med varmt vatten för tvagningen … Och han kommer att välsigna henne: – Må du leva länge, min duva. Må alla dina önskningar bli upp- fyllda. – E-e, det här är livet! tänkte Komsha. Måtte jag leva länge nog att få uppleva detta! … Den här dagen hade han redan kommit till tjugo famnars djup. Jorden var fortfarande kompakt och hård som sten, och han kunde ännu inte upptäcka minsta spår av vatten. Det var nära middagstiden. Dricksvattnet hade tagit slut, och hantlangaren hade sprungit till byn för att fylla på lädersäcken. Komsha fortsatte att gräva, genomsvettig av värmen och tröttheten. Någon ryckte i repet uppifrån. Vad var detta? Var hantlangaren redan tillbaka? Hade han fått vingar? Komsha tittade uppåt och kunde urskilja tre obekanta ansikten. De lutade sig över brunnnen och skrattade högt. Det fanns en utmanande, elak ton i detta skratt. Det gick en kall kåre längs Komshas rygg. – Vad vill ni? ville han säga med myndig stämma, men rösten skar sig förargligt och liknade mest ett hest pip. – En gravråtta! En bladlus. Som kan prata! Vad väser du om, din dyngbagge? – Ah-ha-ha-ha! – Heh-heh-heh! – Kom upp. Ge oss att dricka och var lite trevlig! Hördu, ta hit en skopa från din brunn! – Oh-ho-ho! – Varför kommer ni och stör mig? Ge er iväg! – Kom upp! Kom upp med dig! Vad han pratar! Håll i repet. Men Komsha tog inte repet. Om någon hade frågat honom vad han var rädd för, skulle han själv inte ha kunnat svara. Det var något misstänkt med

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64