Färgen försvann från den mustaschpryddes ansikte, men han flinade fortfarande. – Har ni sett på gravmusen! Nu börjar han hota också … Och i samma ögonblick som han var på väg att lägga upp ett gapskratt, slungade Komsha honom till marken med ett hastigt ryck och i nästa sekund satt han på den andres bröst, likt en kungsörn över sitt byte, och piskade honom med korta, tunga slag av knytnävarna. Den ståtlige djigitens huvud kastades från sida till sida. De båda andra, som uppenbarligen inte hade förväntat sig denna utveckling, stod vid sidan och såg på, skrattet hade tyst- nat. De vaknade till liv först när den halvkvävde mustaschprydde skrek åt dem: – Men hjälp mig, hjälp mig då! Varför står ni bara där, era schakaler! Först nu kom de rusande mot Komsha. Inte ens när alla tre gick till anfall tillsammans var det någon enkel sak att hantera den senige och starke brunnsgrävaren. En härva av kroppar rullade runt i gräset under rop och förbannelser – och den uppskottade jorden från brunnsschaktet föll tillbaka i gropen. Efter bara några minuter var de unga snobbarnas eleganta sammetskappor vanställda av damm och smuts, tyget hade spruckit och sömmarna rämnat. Men alla fyra var upptända av raseri, och ingen brydde sig längre om hål, smuts eller blåmärken. Ur uppspärrade gap strömmade hesa förbannelser och slagen föll med ett smackande ljud när en knuten näve landade på blottad hud. – Spettet! Ta hit spettet! ropade en av nykomlingarna, som låg med Komsha över sig. Brunnsgrävarens hjärta stannade i bröstet. Händerna släppte omedvetet sitt offer. De är galna! De är fullständigt galna! Och en orolig tanke slog honom: de tänkte döda honom. De drar sig inte för någonting, de kommer att slå ihjäl honom! Herre Gud! Han kom snabbt på fötter. Den mustaschprydde stod böjd över brunnens kant och plockade upp spettet. Ansiktet ryckte och förvreds i kramper av raseri. Under ett kort ögonblick som tycktes långt som en evighet såg de in i varandras ögon. Brutaliteten och skräcken kolliderade i deras blickar som tvillingar. I nästa ögonblick måttade den mustaschprydde med spettet och Komsha gjorde en rörelse, som om han ville dyka undan slaget, och kastade sig mot sin fiende. Ingen kan nu förklara vad som skedde i detta ödesdigra ögonblick. Antingen var det så att den mustaschprydde snubblade, eller också ryckte han kanske för hårt i spettet – han förlorade fotfästet och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64