löd: För myrzans död måste den skyldige eller invånarna i hans by föra trettio kameler, trettio hästar och trettio kor till Doskey. I det fall att lösensumman inte betalas omedelbart, är mördaren skyldig att överlämna sin äldste son till Doskey som pantfånge. Sonen återlämnas till fadern vid betalning av skulden. Samma dag sändes budbärare från Doskey till bajen Sheralis by, där Komsha bodde. I tre dagar och tre nätter väntade Komsha på deras återkomst utan att få en blund i ögonen, men han hade föga hopp om att Sherali skulle gå med på att köpa honom fri. En enda tanke plågade honom: Hur skulle hans hustru överleva denna förfärande nyhet? Så återvände sändebuden. Sheralis svar, som de medfört, läm- nade inget hopp: – Jag är inte tillräckligt rik att köpa några landstrykare. Jag har inga kor eller kameler att lämna. Gör vad ni vill med mördaren, ni må gärna koka honom och äta upp honom. Mig är detta likgiltigt … När ytterligare några dagar hade gått kom Komsha till Doskeys by med sin Tungysh. Brunnsgrävarens rygg tycktes böjd för evigt, den livliga glansen i hans ögon hade bleknat, och hans kraftlösa händer hängde som piskor vid den seniga kroppen. I stället för att skicka sin son att undervisas av mullan, lämnade han bort honom som pant för sin skuld. Med sina egna händer gav han bort honom! Ingen enda människa på jorden ville berätta eller veta sanningen, den sanning som skulle ha återinsatt Komsha i hans tidigare värdighet på ett ögonblick och gett hans son friheten. Pojken kände tydligt att någonting var fel, han såg vilt på främlingarna och klamrade sig fast vid sin far, höll sig förtvivlat fast vid skörten på hans rock. Och när Komsha, efter att ha omfamnat sin son för sista gången, vände sig bort och skyndade sig att stiga till häst, började pojken gråta högt: – Far! Jag vill inte vara här. Jag vill inte, Far! Koshma såg ned i marken och kunde bara säga: – Håll dig vid liv, min son. Jag kommer och hämtar dig till sommaren. Och inte längre i stånd att behärska sin sorg, piskade han på den oskyldiga hästen. Sommaren gick och hösten kom. Men fadern dök inte upp i byn. Varje dag gick den lille gisslan ut på vägen som började strax utanför byn och såg länge och sorgset, som en vuxen man, ut mot på stäppen i hopp
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64