om att se en ryttare. Ibland kunde en plötslig vindstöt riva upp en dammoln i fjärran, och då kunde Tungysh få för sig att han mitt i dammet såg en ryttare och den där ryttaren liknade hans far. Och ibland såg han en häst, och varje gång som pojkens hjärta ville hoppa ur bröstet på honom av glädje visade det sig att det inte var hans far. Och även om byns gisslan hittills inte hade behandlats illa, kände hans föräldralösa själ redan både längtan och ensamhet bland dessa främmande människor. Fång- enskap är alltid fångenskap, och ingenting kan förgylla den. Det fanns också en annan man i byn som såg fram emot Komshas återkomst – Doskey. Även han brukade från tid till an- nan ställa sig och plåga sina gamla ögon för att försöka urskilja de mörka rörliga fläckarna borta på vägen. Dunkla tankar kom och gick i den gamle bajens huvud. Vad hade han för nytta av att ha pojken boende i sin by? Skulle han uppfostra honom till arvtagare? Doskey var inte barnlös, tack och lov! Uppfostra en förslagen boskapstjuv? Ne-ej, vad ska det tjäna till? Ett främmande blod. Just nu kanske pojken inte begriper någonting, även om han ibland kan se på honom med vargblick, men när han växer upp kommer han att ruva på hämnd, liksom en kniv som han gömmer vid bröstet. Om du lär upp honom efter ditt huvud kommer du själv att bli rånad. Förr eller senare kommer han säkert att hitta sitt eget folk och följa med dem. Vad händer då? Och även om han inte skulle hämnas, skulle det göra någon skillnad? Vad kunde han ha för glädje av att fostra en rövare i sitt hus? Bajen hoppades att Komsha, även om nu inte betalade allt, åt- minstone skulle överlämna lite boskap till Doskey: Hade han inte själv kanske fått punga ut med hemgift för sin döde sons brud? Den person som bar ansvaret för hans död borde åtminstone ersätta en del av det som förlorats. Men varken Komsha själv eller hans släktingar hade hittills visat sig i byn, och hos Doskey växte irritationen. Det var som om släkten var utdöd, tänkte han ilsket. Men om vi ska göra Doskey rättvisa, så var han ingen ond man. Som han själv var far till flera barn, förstod han en faders känslor. När han då och då uppfångade sin lille fånges längtans- fulla
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64