heller aldrig ångrat någonting. Han steg upp på morgonen, tog sin spade, en hacka och ett spett och traskade tyst ut ur staden, bort till kyrkogården, och sedan grävde han gravar fram till skym- ningen. Han vande sig vid åsynen av döden och slutade tänka på den. Varje dag grävde han tre–fyra hål, och klarade vanligen jobbet utan ansträngning fastän han inte verkade ha särskilt bråttom. När gravarna var färdiga lade han sig ner i dem i tur och ordning för att kontrollera resultatet. Om någon var för grund eller för trång fördjupade han eller breddade den. Härefter läste han en tyst bön för de avlidna, skakade och borstade noga sina kläder och åter- vände hem i skymningen. Han kände nästan ingen i staden, och försökte inte lära känna någon: människorna brydde sig inte om honom, och människ- orna själva var likgiltiga för honom. Han frågade aldrig ens vem den döde var – om det var en enkel medborgare, eller möjligen en storman, eller om den avlidne var ung eller gammal. Troget utförde han vad den avlidnes släktingar önskade av honom – detta var allt han behövde bekymra sig om! Som ersättning tog han vad man gav honom och krävde aldrig någonting extra. Om det var lite blev han inte upprörd, blev det mycket var han inte snar att tacka. … Kanske var det just i dag som han första gången i sitt liv började tänka på ålderdomen. Den sökte honom lik förbaskat! Han hade inga krafter längre. Eller var det frosten som hade frusit marken så mycket under natten? Han försökte ännu en gång. Spaden gled bara undan utan att få fäste, skrapade av lite löst grus och klang som om han slagit i järn, och han ryste över hela kroppen. Jaså, det var på det viset! Han lutade sig mot spadskaftet med hela sin tyngd och tryckte hårt på fotstödet. Och just som spaden tyck- tes skära igenom kom smärtan – brännande och genomträngande som ett glödgat knivblad, rakt in i låret. Han flämtade till och tappade spaden, försökte klämma om benet som om han ville pressa ut smärtan. Han landade olyckligt på marken. Höften brann som eld och den gamla kroppen, som fångats av en isande kyla, längtade plötsligt efter en varm säng. Om han bara finge ligga och vila en stund. Inte en chans! Vem skulle komma och gräva i hans ställe? Och trött tänkte han
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64