MUSSLAN

blick, kunde han tänka för sig själv: Borde jag inte ta med mig pojken hem till hans far? Och säga till denne: Det som har skett har skett, och vi kan inte återkalla de döda till livet, och att skinna dig levande och plundra den allra fattigaste – är det värdigt en människa? Ta emot pojken och minns min goda gärning. Men dessa tankar var svävande, kortlivade. Traditionernas ok vilade tungt på Doskeys axlar. Vad skulle hans släktingar säga, vad skulle hans folk tro, om han bröt mot hämndens lag och inte tog emot gottgörelsen? Och den döde sonens ande? Skulle han förlåta sin far? Skulle han inte uppfatta det som att Doskey inför en fiende vanärade sin egen släkt? Och åter hårdnade hans hjärta. Du behöver din son, och jag behöver boskapen, tänkte han kallt. Eller har du inte förbarmande med din son? Har du kanske bestämt dig för att offra honom? Knappast! Och hör på mig, Komsha, hur kan du ligga i jurtans värme medan pojken får växa som en ensam tistel i öknen? Kanske skulle tiden ha stillat Doskeys vrede och hans förbittring ha gett vika för det enkla mänskliga medlidande som alltid levt inom honom, om det inte varit för den gamla fiendskapen med Sherali, som kom från samma by som Komsha härstammade från. Den hade brutit ut för länge sedan. Redan som unga män kunde Doskey och Sherali inte dela samma betesmarker. Och i fortsättningen kom det till ideliga sammanstötningar. Och för tre år sedan hade Sherali med hjälp av ett antal hästtjuvar nästan mitt på ljusa dagen stulit en hjord hästar som tillhörde Doskey. Det var därför, nu när Doskey i sina tankar var redo att visa medlidande med sin lille gisslan, som bilden av den falske Sherali steg fram för honom om och om igen, och allting tycktes vändas till sin motsats i den gamle bajens hjärta. Honom, Doskey, kunde man förolämpa utan vidare, och hans öde var att visa sig förlåtande? Nej! Det må så vara att pojken är en tiggares son. Men han kommer från samma by som den förbannade Sherali. Om han hade försökt återföra pojken till hans far skulle Sherali ha kallat honom en ynkrygg och skämt ut honom inför hela stäppen. Svin bär svinaktiga tankar inom sig. Skulle Sherali ha uppskattat Doskeys barmhärtighet? Nej, han skulle bara skrattat åt den, ingenting annat. … Den förfärliga nyheten från Sheralis

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64