åt mig. I min yngre brors namn ska jag bränna ett märke i ormynglets öra i morgon och skicka honom att valla boskapen! Så får det bli! Doskey tittade in i sonens ögons eldiga vrede och viftade plötsligt med handen: – Gör som ni vill. Precis som ni vill, upprepade han. Slå ihjäl varandra allihop … Men pojken … rör inte pojken. Våga inte! Han är utan skuld och jag tillåter inte att han blir trakasserad. Innan du sätter ditt märke på honom måste du slå ihjäl mig först … Så får det bli!  

* * *

Han vaknade badande i svett. Benet verkade ha lugnat sig, åtminstone kände han ingen smärta när han vände sig på sidan. Tack gode Gud! Han skulle kanske klara av jobbet i morgon bitti. Det var kvavt under täcket. Musslan öppnade en glipa för att få lite frisk luft, men drog hastigt igen den: kroppen träffades bokstavligen av en brännande skarp kyla, som om någon hade stuckit in ett stycke kallt stål. Den förbaskade kudden måste ha fallit ur fönsteröppningen igen, tänkte han. Annars skulle det inte dra så kallt. Men han ville inte stiga upp och plugga igen hålet. Det är ändå snart morgon, tröstade han sig själv med. Bättre att somna om en stund och sedan stiga upp … Fast nu var han klarvaken … Han kastade sig från sida till sida, försökte att inte tänka på någonting, att slumra in, men typiskt nog dök än den ena, än den andra tanken hela tiden upp i hans hjärna, det var något som oro- ade och inte gav honom vila. Av någon anledning mindes han sin mor och far. Och tyst antog han att det var deras andar som krävde det offer han länge hade lovat dem. Offer! suckade han. Hade han bara hunnit bli färdig med graven som främlingen hade beställt av honom, skulle han ha fått ett lamm. Men vad ska man göra om man råkar bli sjuk? Var det hans fel? Du kanske ville bli sjuk? Sedan vandrade tankarna vidare till någonting annat. Det irriterade honom att många som nyligen kommit med mössan i hand och bett honom gräva en grav, sedan inte hade betalat. Folk uppförde sig hur som helst nuförtiden. De lovar runt och håller strunt, låtsas att de glömt, eller skjuter på betalningen: i morgon, alltid i morgon. Han kunde ju inte stå på

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64