tröskeln varje dag med handen utsträckt. Men han måste ge sig iväg i morgon. I morgon skulle han knacka på i två eller tre hus och kanske få skulderna betalda. Det skulle vara trevligt! Då skulle han absolut beställa en bön för sina föräldrar och lämna ett offer till deras andar … Han kom inte ihåg sin mors ansikte. Hur han än försökte återkalla hennes bild i minnet, kom ingenting ut av det. Han kom ihåg att hans mamma var liten och klen. Med åren förstod han att hon var en person som saknade egna anspråk på livet, som helt och hållet fogade sig i ödets växlingar, tyst uthärdade alla svårigheter och olyckor och bad brinnande böner till skaparen om ett långt och lyckligt liv för sin man och sina barn. Tungysh kunde berätta hurdana ögon, näsa och läppar hon hade, men av någon anledning lyckades han inte foga samman det hela till ett helt ansikte. Fadern hade gjort sitt yttersta för att hans hustru och barn inte skulle lida nöd. I veckor och månader lämnade han byn på jakt efter arbete. En bild av denna händelse hade stannat för evigt i Musslans minne. Den dagen hade de tillsammans med sin mamma otåligt sett fram emot faderns återkomst. Så mycket ömhet det lyste i henne den dagen! Hon tog upp Tungysh i famnen och ruskade honom, strök honom över håret och kysste honom. Hela tiden upprepade hon dessa ord: Snart kommer far! Vår far! Och när äntligen ljudet av hästhovar hördes från gatan sprang hon till dörren som hon var, barhuvad och barfota, och ropade: – Här är han! Nu är han här! Nu hade ett helt liv passerat, men Tungysh kom fortfarande ihåg hur rörande hennes ansikte lyste, hur den vita raden av tänder öppnades i ett leende, inramat av fuktiga ljusa läppar, hur hennes ögon glittrade. Behövdes det någon förklaring för att förstå att hon var lycklig? Ja, de var lyckliga. Vi är glada att vi är friska, att vi är tillsammans, att det är lugn och ro i huset. En storman är glad och stolt över sin rikedom, khanen över sin makt, en rövare över sitt byte, men även den allra fattigaste och eländigaste bär alltid någonting i sitt minne som värmer själen. Och även om Musslans liv hade förflutit som en kort januaridag, visste han att också minnet av hans mors glada ansikte var värt att

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64