i fällan: hans ansikte lyste upp med omedelbar glädje, han brast ut i ett glädjetjut: – Ja, det vill jag. Jag vill hem! – Så det vill du? sade Ukitaj, fortfarande kärleksfullt, och ropa- de på en av stalldrängarna som gjorde rent i ladan: Hallå, tandlö- sing! Ta hit din snara … – Du gör inte detta, sade Omekej, och tog ett steg fram mot bajens son. – Jag har inte tid med skämt … – Du ska inte ta en sådan synd på din själ. – Om den som skulle ta hand om valpen inte tänkte på synd, varför skulle jag göra det? Den tandlöse kom fram med snaran i händerna och stannade likgiltig bredvid Tungysh. – Bind valpen, befallde Ukitaj. Hör du inte vad jag säger? Eller ska jag lära dig att lyssna?.. Bind gisslan, din lortiga fähund! Pojken backade långsamt bakåt. Skräcken lyste ur hans ögon och de blå läpparna darrade. – Snälla, snälla husbonn, vad vill du göra med mig? Bind mig inte … jag … jag gör allt vad du vill … Snälla!.. Den tandlöse vid hans sida tycktes först nu inse vad som kräv- des av honom och stod kvar och såg misstroget på sin husbonde. – Du är inte lite fräck, din lymmel? skrek Ukitaj. Du har fyllt din mage hos oss, men du vägrar att lyfta ett finger! Om detta blivit sagt vid något annat tillfälle hade folk bara skrattat: den tandlöse var gammal och tunn som en kvist. Men nu var det allvar. Ukitaj tog ett steg mot stallkarlen och slog honom i ansiktet med sin korta vinande ridpiska. Den tandlöse tog sig om huvudet med händerna, blodet sprang ångande i kylan fram mellan hans fingrar och han föll ihop i snön. Ett skrik brast ut från barnet som hade sett allt detta, och han sprang sin väg i skräck. Ukitaj plockade upp fångstlinan som låg på marken och i två språng hade han hunnit i fatt pojken. Hans stora starka hand slog omkull Tungysh i snön, och i nästa ögonblick hade han sina små svaga händer bakom ryggen och det hårda repet brände om handlederna. – Låt barnet gå. Omekej lyfte Ukitaj från marken och stötte honom med kraft ifrån sig och ställde sig mellan honom och pojken. – Låt barnet gå! upprepade Omekej bestämt. Barnet har ingen del i detta! Ukitajs näsborrar darrade som på ett vilt djur och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64