för en sekund verkade det som om han tänkte kasta sig över Omekej. Men han hejdade sig. Men han kunde inte undertrycka sitt skummande raseri. – Har man sett, en skyddsängel! Hur kan det komma sig? Och högt, så att alla skulle höra, tillade han: – Det kanske inte var hans far, utan du, som knuffade ner din bror i brunnen?.. Får vi höra nu? Varför skulle det inte vara hans fel? Hans far vill inte betala, så då får sonen göra det! – Du rör inte barnet! avbröt Omekej. Detta är inte rätt sätt att hämnas en skymfad heder! Pojken, som kände Omekejs skydd, hade tagit ett fast grepp i hans kappfåll och gömde sig bakom hans rygg. Men även utan att se honom kunde Omekej känna hur den lilles kropp skakade av skräck. Denne föräldralöse stackare! Hade Omekej bara anat hur be- drövad han en gång skulle bli över den lille herdepojkens öde, skulle mycket ont ha förblivit ogjort den gången. Herre Gud! Vil- ka synder är denne lille pojkvasker dömd att sona, vad har han gjort, hur har han förargat dig? Och du, din olycksfågel, misstänker inte ens att jag också bär ansvaret för dina bekymmer, sade Omekej till pojken i sina tankar. Om jag den gången hade sagt sanningen och inför de äldstes råd förklarat att Komsha inte hade knuffat Doskeys son i brunnen, skulle du då ha behövt lida i denna eländiga tillvaro? Men hur kunde jag veta vad en lögn kunde leda till? Det enda vi tänkte på den gången var att det handlade om en släkting till Sherali. Vi var upprymda, som om vi haft en varg i vårt våld, som vi kunde döda och dra skinnet av, för en gångs skull hämnas på en hatad fiende. Aldrig kunde jag väl ha trott att jag skulle göra upp räkningen med dig, lille man? Det kanske inte var för sent. Kanske är det dags att berätta allt som det var? Om jag bara … Fast vem skulle tro mig nu? Vem? Skulle inte dessa blodtörstiga, våldsamma människor vända sig mot mig och anklaga mig för att ljuga? De sliter mig i stycken om jag öppnar munnen … Men dig ska ingen röra, det lovar jag dig, lille man! Omekej fylldes av en ström av ljus och satte sig bredvid poj- ken, omfamnade honom, tryckte honom till sig, och till och med genom kläderna kunde
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64