sidan och dansade runt för att återvinna balansen. – Ropa samman mina djigiter genast. Annars rider jag ensam. Men Doskey frågade med samma låga röst: – Vart är du på väg? – Till Sheralis by, dit tjugofem av dina bästa hästar blev bortförda i går. Den gamle log bittert: – Det var inte Sherali som förde bort hästarna, det var snöstormen. Vi har redan hittat hästarna döda … Under några ögonblick satt Doskey tyst. Huvudet var resignerat nedsänkt och armarna hängde orörliga vid sidan – vinden ritade mönster i snön med snärten på hans piska. – Ack, min son, suckade han och lyfte blicken. I dessa ögon fanns sorgen och visdomen hos en man som levt länge och sett mycket. – Du tror att ingen mer än du har en ära att försvara, att ingen mer än du har rätt att känna sig förnedrad … Nåväl, om du verkligen har sådana tankar, så ge dig iväg, rid till Sherali. Skynda dig! Iväg, iväg! Tänk bara vad du kommer att uppnå! Ja, om du så samlar hela vår by kommer den inte ens att räkna hälften av alla män i Sheralis by … Nej, min son, bara styrka kan bryta styrka, och tomma skrik har sen gammalt fått heta skrävel … Doskey gick långsamt förbi utan att ens se åt Ukitaj, och med- an han sopade bort snön med sin handske satte han sig på gamla människors vis långsamt på huggkubben där de brukade hugga sin ved. Hans ansikte var fortfarande trött, men nu låg det en outtalad längtan över det. En bitter tanke hade skurit ett hårt veck mellan ögonbrynen. Ukitaj kände uppenbarligen att något var på tok, han steg ur sadeln och närmade sig fadern: – Är det något annat som har hänt, far? Den gamle svarade inte. – Omekej, kallade han. Är din far i byn? – Ja, han är här, hur så? I flera långa och påfrestande minuter satt den gamle mannen tyst, som om han hade glömt djigiten som stod framför honom, han lekte lojt med sin piska. Till sist snärtade han till i luften med den, som om han skar av någonting för alltid. – Säg åt honom att samla sin boskap. När stormen har mojnat och skaren har lagt sig flyttar vi till Kabantau. – Kabantau? Men där … – Ja, jag vet, det är dåligt land. Men Sherali behöver marken: byråden har avgjort

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64