grå stänk. – Må frid vila över denna grav, sade han högtidligt. – Må dina ord besannas, svarade Tungysh. Och av gammal vana tystnade han. De insjunkna ögonen mönst- rade främlingen nyfiket, även om han kunde gissa dennes ärende. – Min yngste bror dog denna morgon i gryningen, sade ryttaren efter en kort paus. Tungysh böjde deltagande på huvudet. – Jag har en grav redo … Om det skulle passa … Ryttaren syntes tveka ett ögonblick, som om han inte uppfattat vad Tungysh sagt. Så vaknade han till liv igen, en tanke tändes i hans ögon och han flyttade sig en aning i sadeln. – Det är för låglänt här, sade han, som om han ville urskulda sig av någon okänd anledning. Vattnet kommer att bli stående. Går det inte att gräva den någon annanstans? – Varför begabba den högstes jord? Tungysh blev stött. – Må Allah förlåta den döde. Min önskan är densamma … Gräv mig en ny grav, min gode man, på kullen därborta. Med ridpiskans bronsskodda handtag pekade han mot en kulle ett stycke längre bort. – Det verkar vara torrare där! Ständigt samma sak! tänkte Tungysh, mera med uppgivenhet än irritation. Marken ska de välja, och platsen ska de välja. Varför måste de förtörna Skaparen? Kulle eller låglänt, vad gör det för skillnad? Allt ligger under den allsmäktiges öga. Och det skulle inte bli blött här heller, han skulle lägga en ränna så vattnet rann undan. Och gravbädden kunde han bygga så att inget vatten skulle komma åt den. – Om jag fodrar med fyra skikt tegel så kommer det inte att läcka in en droppe. – Det är inte tid att disputera när dödens vinge har drabbat oss, gamle man. Nej, sade ryttaren sorgset, jag ska inte stå i skuld. Jag ger dig ett får för ditt arbete. Det är mitt bud. Och även om girigheten aldrig sökte Tungysh tänkte han: ett får för en grav – det är sällan man möter så generösa kunder. Han skulle behöva ett får. Han hade länge velat skänka ett offer till sin faders och moders andar, men det hade inte lyckats honom – han hade ingenting att offra. Och nu hade lyckan kommit självmant i hans händer. – Då får det bli så, sade han. När jag är färdig med detta tar jag mig an ditt uppdrag. – Må Allah välsigna dig, min gode man! svarade mannen och
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64