manade på sin häst. Tungysh såg efter honom en stund och fortsatte att fördjupa den halvfärdiga bädden. Snart blir det dags att ställa min egen vi- loplats i ordning, tänkte han av någon anledning. Och om det nu berodde på att själva tanken var så överväldigande vemodig i all sin enkelhet, eller om det berodde på fukten och kylan där i gropen, men i samma ögonblick slog en suck ur gravens kyla emot den gamle mannen och hans hjärta sjönk, knöt sig samman i ett ögonblick av skräck. Såja, såja, försökte han muntra upp sig själv, vad är det med dig? Det är kallt här nere, du är inte uppe i solen, och det är bara dumheter alltsammans! Allting ska nog ordna sig. Med hjälp av en kortskaftad hacka luckrade han upp jorden och skyfflade sedan bort den, och kom återigen att tänka på sitt samtal nyss med mannen på hästen. Han hade sagt att vattnet skulle läcka in. Vilket vatten? Marken här var alldeles torr, som damm, ingen jord! Äntligen klättrade han upp ur graven och satte sig ned på en liten hög av mjuk gul sandjord som han nyss hade hämtat upp ur djupet, och han kisade länge mot solen. Det hade blivit varmare. Det låg pölar där isen nyss hade glitt- rat i solskenet. Tungysh såg sig omkring. Inte en själ, alldeles tomt, bara gravar, gravar. Somliga sträckte sig med kupoler mot solen, andra var försedda med platta tak, en del var uppkastade gravkullar och vissa av dem var inte mer än små grushögar. På vissa ställen var gravarna nedsjunkna, och enstaka gravar hade helt fallit samman. Ingen visste vem dessa gravar en gång tillhört. Några hade kanske rests åt heliga män? Vem vet?.. Allt förgår, även minnet suddas ut. Och allt som återstår är tystnad, tomhet, förfall … Den värmande solen och allehanda enkla tankar som kom och gick fick Tungysh att alldeles glömma sina smärtor. De återkom när han hade tagit sig bort till kullen och nästan hade grävt ut graven till midjehöjd, graven som den okände hade beställt av ho- nom. Smärtan återvände helt plötsligt. Inte bara i höften – hjärtat kramades samman i dödlig kramp. Den gamle gav till ett stön och hade så när stupat rakt ned i gropen. Vad ska jag straffas för just i dag? tänkte han desperat. Återigen satt han länge på gravens kant och försökte att kämpa emot
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64