och svett, som han knöt ihop till en knut och lade längst ned i sin axelväska. På några få dagar hade han samlat ihop så mycket att det hade räckt till att föda en hel familj under hela den kalla vintern. Men Tungysh, åt vem och till vad samlade han och sparade sina allmosor? I skaparens namn och för sin egen ficka? Tänkte han över huvud taget på vad han skulle använda pengarna till? Kände han kanske i djupet av sin själ skam för sitt nya yrke, och helt enkelt intalade sig själv att han inte hade någon rätt att förfoga över pengarna? Mindes han kanske inte vad det hade kostat hans far att arbeta ihop till en bit bröd? Vilka valkar i nävarna, hur mycket svett och möda? Hur han fick frysa om vintern och brännas av sommarhettan enbart för att försörja hustru och barn! Och Tungysh själv? Kände han inte till priset på en bit bröd från sin barndom? Och även om brödet var bittert i munnen, måste det likväl förtjänas genom hårt arbete. Och nu går han från aul till aul, och vid varje tröskel läser han besvärjelser, obegripliga för honom själv, ur tiggarnas sång, och den gamla tiggerskan vid hans sida rättar honom ständigt, hamrar in meningslösa ord i huvudet på honom. Den ena byn följs av nästa, den hårda vägen leder längre och längre, och det verkar som om det aldrig blir någon ände. Kan det vara så här hans hela liv kommer att förflyta, bland skällande hundar och glåpord från elaka småungar? Var det verkligen hans öde att stå med framsträckt hand vid varje hus, att knacka på alla dörrar tidigt på morgonen, och på kvällen tigga husägarna om skydd för natten, att förödmjuka sig själv inför första bästa mötande? Eller kommer han någon gång att hitta ett riktigt arbete som gör att hans liv till sist blir meningsfullt? Hur skulle han veta? Tungysh tänkte inte på detta. Någonting hittills okänt hade tagit makten över hans liv. Han försökte förstå vad detta kunde vara och kände bara att något hade förändrats, något hade vaknat inom honom, något hade förskjutits från ett dödläge, som om han hade blivit återfödd. Och även om dessa känslor tycktes motsäga allt som han dittills bevittnat visste Tungysh redan säkert: ja, något håller på att förändras, någonting förändras, och det väldigt tvärt. De första dagarna av hans nya liv var

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64