att denna dag så småningom skulle komma, och ändå var hans hjärta tungt. Efter ändlösa år av andlig sömn hade han precis börjat förstå en smula av livet, det började uppenbara sig för honom i en mångfald av begrepp och ting i oändlig mångfald och slösande rikedom. För första gången sedan barndomen upplevde han mänsklig godhet, lärde sig vad det är att vara uppriktig och lyhörd. Det visade sig att fullständiga främlingar, och inte bara nära släktingar, som han tidigare trott, kan ha dessa egenskaper, och inte bara äga dem, utan också dela dem med hemlösa tiggare. Den stackars gamla kvinnan, som han klamrade sig fast vid som en skrämd sparv som räddats ur hökens hemska klor, skänkte honom mera under några dagar än han kunnat drömma om under tjugo år i ofrihet. Han insåg att de inte för evigt kunde vandra mellan byarna tillsammans. Och ändå, när han tänkte på avskedet föreföll det honom som om han verkligen skulle bli föräldralös och förbli ensam under resten av sitt liv. Och just därför hade han bett till Allah att skjuta upp denna ödesmättade stund och väntade på den med skräck och tröstade sig med det klena hoppet att den aldrig skulle komma. Den gamla kvinnans ord träffade hans hjärta som ett kallt, skarpt knivhugg. Benen vek sig och han föll först på knä, som om han tiggt henne att stanna, och låg sedan utsträckt på marken. Den värld som hade formats med sådan omsorg inom Tungysh av den gamla kvinnans händer bleknade nu och föll samman in- för hans ögon. Han sade inte ett ord, visste att ord var maktlösa. Han bröt av en torr stjälk av malört och ristade förtvivlat i den torra jorden. Han kunde inte förklara varför han gjorde så, hans förtvivlan överväldigade honom, krävde en väg ut, och kanske var den avbrutna stjälken i hans hand just det obetydliga verktyg som hans enkla själ nu behövde för att befria sig från sin ångest. Så går hon till sin by, som Tungysh aldrig sett. Hon går med samma långsamma steg som hon alltid gjort. Och han blir ensam kvar, ensam på denna ödsliga stäpp, bland främlingar som aldrig tar någon del i hans önskningar, hans tankar eller hans längtan. Förr eller senare, om kvällen eller morgonen, kommer hon trots allt att vara tillbaka vid sitt övergivna hem. Men han? Vart skulle han ta vägen, i vilken riktning
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64