fortfarande väldigt kallt på marken … – Lev länge … – Hur var det jag lärde dig? avbröt den gamla kvinnan strängt. – Må själen din vila. Den gamla kvinnan var borta. Och Tungysh låg med huvudet lutat i handen och försökte hålla tillbaka den bittra klumpen som fastnat i halsen. I den torra jorden där han nyss hade påtat med en malörtsstjälk föll en het droppe. En, två, tre … Den kunde rullas till en kula av jord … Han hade sedan länge slutat undra om det var öster eller väst, söder eller norr. Från början till slutet av den gränslösa stäppen, från aul till aul, på vintern och sommaren, i slask och köld, vandrade han som duana. Knappt hann han märka hur femton långa år förrunnit i ett enda ögonblick. De båda facken i hans korzhun fylldes tusen gånger och tömdes lika många gånger. Han var för trött för att räkna hur ofta hundar hade bitit honom, hur många gånger han plundrades av landsvägsrövare. Och hur många människor hade han sett under denna tid: unga och gamla, goda och onda, snåla och givmilda. Han hade upphört att förundras inför människans barmhärtighet och att sörja inför möten med det onda. Om han tidigare skulle ha förfärats i drömmen om han såg sig själv som tiggare, var han numera så van vid detta att han inte ens föreställde sig att han skulle kunna göra någonting annat. Han hade för länge sedan lärt sig att han, en tiggare, hade sina privilegier på samma sätt som en vandrande dervisch. Varken bajen eller fattiglappen, lyckliga makar eller änklingar – ingen har rätt att vägra ge allmosor: tiggaren ska inte få gå tomhänt. Är du fattigare än de fattiga men bor i ett eget hus, ge tiggaren ett stycke ren trasa, och han kommer att välsigna dig. Men inte alla följer den oskrivna lagen. Inte blott en eller två gånger hade Tungysh fått detta svar: – Förbannade vare era förfäder! Jag har själv nätt och jämnt så jag kan leva. Hur länge ska jag ge dig och din bror gåvor? När den ene gått, stiger nästa över tröskeln. Särskilt förbittrade har folket varit på sista tiden. Det är förståeligt: tre hungerår i rad! Och är det i så fall tvunget att klaga över mindre lyhördhet och för många konkurrenter – likadana hungri- ga och nakna människor? Och tiggare är för övrigt inte skapta på

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64