samma vis. De flesta är naturligtvis tysta och fogliga, men somliga är värre än schakaler. Förr, när folk var glada, blev många av duanerna kräsna: de krävde bara pengar eller saker som var nya. De vände sig bort från resten, gav en hastig välsignelse, och även då med mumlanden som om de inte kunde tugga orden. Nu är dock alla redo att smälta bort i strömmar av tacksägelser för en enda skål med korn.  

* * *

… Han hittade inget ställe att sova den dagen. Överallt där han försökte blev han avvisad med samma ord: Gå din väg, din stack- are, gå – vi har knappt rum åt oss själva. Eller: Nej, vi har redan två av dina kamrater som gäster. I skymningen, då han till sist förlorat hoppet om att hitta en sovplats någonstans, bestämde sig Tungysh för att tillbringa natten i en övergiven lada i utkanten av byn. Det var varmt och marken var torr; han hade tak över huvudet och skulle nog klara sig. En knippa hö och ränseln under huvudet, jackan över sig. Behövde han så mycket mera? Det var ju inte vinter. I mörkret snubblade han över någonting och föll baklänges med ett stön. I samma ögonblick skrek någon till och rusade upp, och strax därpå kom en försiktig fråga: – Vem där? – Jag är tiggare. Jag letar bara efter en plats att sova. – Sluta fråga! Ta honom! sade en annan röst, hes och guttural. Tungyshs hjärta bultade: Vad menade de med det? Ta honom? Nu hade han bestämt hamnat i knipa! Innan han hann blinka hade de båda främlingarna kastat sig över honom, de slog honom i huvudet med något hårt och vred om hans armar. – Du! En tiggare! Vi känner till såna tiggare. En spion, det är vad du är! Och nu ska du betala för det. Tekebai, ta köttet. Det kommer säkert andra och letar efter honom. Sätt fart, lasta allting på hästarna. I nästa sekund var Tungysh bunden till händer och fötter och fastspänd över en häst, och en rasande galopp började. Tungyshs mage vändes ut och in och tarmarna rullade upp i halsen. I sin gamla naivitet letade han fortfarande efter en rimlig förklaring till allt som hade hänt: Vad kunde detta vara? Tiggerskan kunde åtminstone prata med mig. Kunde de inte ha sett på hans ränsel att han verkligen var tiggare? Och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64