eget hus. Nogajen skulle flytta till en annan plats, där det påstods finnas gott om jobb, och om Tungysh ville så var skjulet hans. Och nog ville han! Han skulle få ett eget hem, sitt eget hem. Om hans döda föräldrar hade fått se det här! Han måste se till att offra ett får till deras andar minst en gång om året, till den stora Eid al-adhafesten … Andarna skulle säkert bli belåtna … Han lärde sig fort allt det han måste kunna som gravgrävare. Även denna syssla hade sina yrkeshemligheter. Nu blev han hjälpreda åt nogajen. – Innan jag kom hit grävde jag åt ryssarna, berättade nogajen. Där var allting enkelt. Man gräver gropen till manshöjds djup – det är det hela. Och pengarna betalar de direkt, de skjuter aldrig upp betalningen till efteråt … Om jag inte hade blivit osams med en galning som jag arbetade ihop med skulle jag väl varit kvar där än … Äsch, det som är gjort, är gjort!.. – Hur länge har du grävt? – I ungefär elva år … nej, det är redan tolv … Det stillsammaste arbete som finns, ska jag säga dig. Du har ingen som svär åt dig, ingen som stör dig. Gräv på och lev i fred. Du kommer aldrig att gå hungrig. I stället för att tigga och hänga vid människors dörrar som en vagel i ögat, är det bättre att gräva i jorden. Om du inte hade luffat skulle du ha skaffat familj och byggt dig ett hus. Och vad kunde de hoppas på när du gick omkring och tiggde? Ingenting. Men nu blir du din egen. Gravgrävare är ett yrke! Om våra kunder inte var så kräsna med att välja plats och ovilliga att betala i tid och hederligt, skulle det inte finnas något bättre … Ja, jag flyttar till mitt gamla ställe. Det måste finnas mer folk där numera, och det betyder också fler döda! Och nogajen blinkade så finurligt att Tungysh kände en rysning längs ryggraden. Han skruvade på sig och suckade tungt.  

* * *

E-e, Allah, hur många år har gått sedan dess? Hur mycket tid har runnit mellan våra fingrar!.. Efter en stund slumrade han till igen och väcktes av ljudet av hovar och det trötta frustandet från en häst på gården. Det är besök. Till mig! Då är det någon som har dött … Ryttaren var

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64