söner, torka och svält halverade byn och hästhjordarna, och sjukdom drabbade Ukitaj i hjärtat. Det var då han kom att tänka på Tungysh och mindes allt det onda som han i vildsint raseri släppt lös över brunnsgrävarens lilla familj, och han insåg nu att allt var himlens straff. Han befallde sina män att hitta Tungysh. Nu ville han berätta för sin gisslan att allt i världen var stoft och fåfänglighet, att den kamp han fört under hela sitt liv inte kunnat skänka varken lycka eller enkel tillfredsställelse. Och se, för vem och för vad hade han kämpat alla dessa år, om han nu berövats också sina söner som skulle efterträtt honom? Förlåtelse var nu allt Ukitaj törstade efter, vanlig mänsklig förlåtelse – annars var han rädd att sluta ögonen för alltid. Omekej tystnade. Inte en muskel rörde sig i Tungyshs ansikte. Han röjde ingen glädje, ingen skadeglädje lyste i hans ögon när han hörde att hans plågoande var slagen till marken och beredd att be om nåd på sina bara knän. Av allt att döma hade denne forne gisslan aldrig tänkt på hämnd och mötte därför Omekejs ord med ointresse, som om alltsammans inte berörde honom alls. Ja, han är ett helgon! tänkte Omekej förstummad. Om du blott en enda gång har gjort intrång i någons oskuldsfulla liv, brutit någons vilja, ödelagt hans liv – om du så aldrig tänkt på det igen – så kommer inför döden en virvelvind att stiga upp i din själ. Inför Allahs tron kan du inte längre ljuga och låtsas att du aldrig hört viskningarna om fördömelse och inte misstänkt att du någonstans och någon gång har handlat orätt. Nej, samvetet kan inte stängas inne i en avlägsen vrå av minnet, och inte heller avfärdas eller drivas bort med piska. Det kommer till dig och tar sin boning i ditt hjärta och förbränner dina sista dagar. Och tänk då på vad eller vem som helst, gör det som är gott och visa barmhärtighet – att lyfta stenen från din själ kan du icke! Och det är skada att människan inser detta alltför sent i livet. – Kommer du med oss? frågade Omekej. – Nej. Tungysh skakade på huvudet. – I dag måste jag avsluta graven jag påbörjat, och i morgon ska jag be mullan att be för mina föräldrar. – Vi kommer hem och ordnar en stor minnesmåltid till dina föräldrars ära … Tungysh

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64