hur vi flyttade hela byn dit?.. Din mor och din bror är begravda där. Vi ska ta oss dit och rasta där och sen gå till dem och läsa en bön för deras själars frid … Och vår by … känner du igen den? Tungysh sade ingenting. Omekej såg varken sorg eller glädje hos gravgrävaren. Inte en suck, inte ett ord kom över hans läppar. Liknöjdheten som hade satt sitt avtryck i det kraftigt åldrade ansiktets fåror fanns fortfarande där. – Känner du igen din by? Sheralis by! Det var han som flyttade hit till Kabantau. Visste du det?.. Nå, säg någonting! Sitt inte där och tig!.. Omekej såg sig om på gravgrävaren och märkte två små tårar som rullade från hans insjunkna ögon, tecknade en strimma i de fårade kinderna och smälte bort i hans ovårdade skägg. – Ta dig samman, Tungysh! Vad ska detta betyda? Varken i sorg eller i glädje ska du gråta, det är inte passande för en man! Bär det med värdighet … Detta är ditt hemland … Snart ska vi hitta en hustru åt dig, och du ska ha ett eget hus, en egen familj … Och för att muntra upp Tungysh tog han honom om axlarna bakifrån och ruskade honom lätt. Efteråt kunde han inte dra sig till minnes i vilket moment gravgrävarens kropp plötsligt förlorade sin stadga och blev helt lealös och slapp i hans armar och Tungysh började falla framåt mot hästens nacke. Omekej ruskade honom igen, den här gången skrämd, och i det ögonblicket föll dödgrävarens huvud med en grotesk vridning ned på bröstet. Ännu en sekund satt Tungysh i sadeln, så orkade Omekej inte längre hålla emot tyngden. Gravgrävaren störtade till marken. – Hur är det fatt med dig? Utan att märka att han klagade hoppade Omekej ur sadeln och sprang fram till sin följeslagare. Han vände Tungysh på rygg, lyfte huvudet och skakade bort snön från hans ansikte, såg rakt in i detta ansikte, utan att ännu våga lita på sin omedelbara föraning, och plötsligt ryggade han tillbaka i förfäran – dödgrävarens livlösa ögon såg orörliga upp i den milt klarblå himlen. Allting var förbi. Det var över så hårt och grymt. Omekej lät huvudet falla tillbaka i snön och reste sig på osäkra ben. – O Allah, du blinde Allah, sade han, varför tog du inte honom till dig medan han var gisslan, varför skickade du inte
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64