blåste från väst. Sidan som han låg på hade domnat i kylan, och han tyckte sig inte få luft. Är detta slutet för mig? tänkte han igen. Och någonstans från djupet av hans medvetande kom ett undergivet: Vad kan du göra åt den saken? Kanske var det hans fantasi, eller kanske var det hans leder som knakade och gnisslade när han med stegvisa rörelser lyfte sin kropp från marken. Han tittade ned i graven, där hans verktyg hade blivit liggande på botten, men han plockade inte upp dem – krafterna räckte inte. Han svepte sin tjekmen tätare om sig och knallade tyst hemåt till sitt eländiga kyffe i andra änden av staden. I normala fall tog han sig hem på ett ögonblick, eller som kazakerna brukade säga – fortare än mjölken kokar upp. Men den här dagen tog det en och en halv timme: han måste vila alltför ofta på vägen. Och om det nu var av ren jäkelskap, eller att vinden hade orsakade det, så hade kudden som täckte fönsteröppningen ramlat ned och det var svinkallt i rummet. Han pluggade igen hålet och det blev mörkt som i graven. Han borde göra upp eld. Men då måste han hämta glöd hos grannarna. Blotta tanken gjorde honom så svag i knävecken att han stönade. Han famlade runt i mörkret och hittade filtarna på träbritsen, vek ihop dem ovanpå varandra och lade sig i sängen med ett tjockt sadeltäcke över sig. Om han bara hade haft lite het aska, tänkte han. Den förbannade smärtan skulle gått över om jag bara haft aska att lägga på det onda. Han brukade vanligen hälla askan i ett stycke tyg och lägga på det smärtande stället. Hans far hade brukat göra just så. Och det hjälpte. På morgonen var han alltid frisk, som om sjukdomen bara hade varit inbillning dagen innan. Men i dag visste Musslan inte så säkert, men han kände det så, som om ingenting skulle hjälpa honom mera, krafterna lämnade hans kropp och livet lämnade honom med dem. Efter ett tag kände han sig faktiskt varmare. Människan är kon- stigt funtad – strax var hoppet tillbaka: det var kanske ingenting ändå, han kanske skulle få leva lite längre. Får han bara svettas ut ordentligt, så blir han säkert bra till i morgon. Bästa medicinen är en varm säng och lugn nattsömn. Det brukade hans far säga. Ja, han måste få sova djupt
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64