… Och för sin sista fredslön hade han köpt oss var sin sobelmössa och sagt: Här får ni, mina föl, och nästa gång, om Gud vill, så ska jag ge er mamma en likadan … Hela sitt liv och alla sina förhoppningar hade han fäst vid oss, vid sina barn och sin hustru. Var fanns han nu? Någonstans på den snötäckta stäppen … en … Nej, det var omöjligt! Hon borde inte ha använt de orden. – Baribajeva! Vad är det med dig, Baribajeva? Jag vaknade till av lärarens höga röst och såg på Gulzhamal. Hon grät med ansiktet gömt i händerna. Vår lärare verkade helt förvirrad. – Vad är det, Gulzhamal? Vad har hänt? frågade han och strök flickan över ryggen med sin enda hand. Varför gråter du? – Inga brev … Det har redan gått tre månader nu … Lärarens tafatta smekning fördubblade flickans smärta över sin far. Hon snyftade tyst, hennes tunna axlar darrade och tårarna ritade mönster i skolbänkens svarta yta. Alla satt tysta. Magister Sejdu också. Vi tittade på Gulzhamal, vi tyckte synd om henne och tyckte synd om oss själva. Och från våra halvöppna munnar kom moln av frostig ånga, som röken från en cigarrett. Magister Sejdu tog upp en stor och ren näsduk ur sin ficka, lyfte försiktigt Gulzhamals huvud under hakan och torkade hennes ögon, med de långa ögonfransarna som var hopklibbade av tårar. – Gråt inte, sade han mjukt. Det kommer fler brev. Posten fungerar inte så bra nu, så vi måste vänta tålmodigt … – Min mamma säger … Gulzhamal vacklade och blev tyst. – Vad? Vad säger din mamma? – Att någonstans kanske kråkorna redan hackar i honom. Herregud! Kråkorna igen! Jag rös till. Magister Sejdu gick lång- samt tillbaka till sin plats och satte sig. Hans ansikte var grått. Han satt tyst länge, som om han samlade kraft, och när han till sist tog till orda darrade rösten. – Mina barn, började han, säg aldrig efter dessa ord, utan försök att glömma dem. Och tala om för era mödrar att det är onda ord. Och tro inte på dem, våga inte tro på sådana ord! Nej, sade han hårt. Det som ingen har sett är en lögn. Och era mödrar har aldrig sett kriget, eller sett en kråka hacka på en människa. Mina barn, lyssna på vad jag säger! skrek magister Sejdu och slog näven i pulpeten: –

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55