Jag har sett mer än de, jag vet mer än de, och jag har en gång varit nära att bli begravd … Ja. Ja, så var det … Förra våren hade lärarens familj fått ett svart papper med hans namn och orden ”stupat i hjältemodig kamp”. Hans hustru och hans barn grät – inte tårar, utan blod, och modern föll på den kalla jorden och rev sitt ansikte. Huset skakade av gråt och klagan, sörjande släktingar kom överallt ifrån. Tiden gick, och lärarens familj började vänja sig vid snaran som ödet hade dragit åt om dem. Livet krävde sitt – arbetet, de vardagliga bekymren och omsorgen om barnen … Men plötsligt en dag kom ett brev från Sejdu. Han skrev att han var allvarligt sårad och hade legat länge på slagfältet omgiven av döda soldater. De var alla på väg att begravas i en massgrav, då någon märkte att en i mängden rörde på huvudet en aning. Och sedan ännu en och ytterligare någon. Allt som allt återvände sex soldater från den andra sidan. De fördes till fältlasarettet för vård. Men Sejdus kompanichef visste ingenting om detta, och det var han som hade skrivit brevet till byn om den hjältemodige soldatens död. Sejdus eget brev slutade med orden att han snart skulle återvända hem. Det är svårt att säga vilken chock som var störst för lärarens fru och gamla mor – när det svarta brevet kom, eller när de fick brevet från den livs levande Seidu. De blev nästan galna av lycka och grät och skrattade om vartannat och trodde att ett mirakel inträffat, samtidigt som de inte vågade tro på det. Och barnen sprang runt i hela byn och ropade ut sin glädje: Koke lever! Koke kommer hem!.. Och snart blev det en hejdundrande fest för hela byn. Hur kunde den kallas annat, när en av hedersgästerna vid bordet var en man som alla hade trott vara död och begraven? Magister Sejdu möttes av en hel folkmassa utanför byn – allt från böjda gamlingar till barn som bara kunde krypa. Och alla grät av lycka. Även vår lärare grät. Det ska sägas att folket i vår by på det stora hela var känslosamma människor. Oavsett om det kom goda eller dåliga nyheter från fronten, om dottern i en familj rymt hemifrån för att gifta sig eller återvände hem olycklig, om en kalv råkat dö för grannen, eller om någon

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55