oklart. Ta det lugnt, broder, allt kommer att ordna sig för din del … Jag vände på klacken och lämnade Kulman utan att se mig om.  

* * *

Nästa dag red jag till skolan på vår gråa åsna – kölden var alltför hård. På det viset sparade mamma och Jerkinaj dessutom våra stövlar. På vägen tillbaka bestämde jag mig för att ta Kulman med mig, trots att jag inte hade pratat med honom på hela dagen och inte ens närmat mig honom. Kulman blev väldigt glad. – Jättebra! Vem vill väl knata i snön och kylan i såna här dojor? På vägen hem återkom Kulman till gårdagens samtal. – Och du, kompis, är allt en slug rackare, hörde jag hans giftiga röst bakom min rygg. – Vadå? Vad pratar du om? – Jo, att du är slug. Du är nere i tjejen och drar en massa skrö- nor om att du bara tycker synd om henne. Detta tänkte jag inte ta emot! Varför stack han sin stora näsa i saker som inte angick honom? – Ner från åsnan! Fort! skrek jag. Kulman behövde inte tvinga mig att säga detta två gånger – han hoppade av och blev stående där han var, fortsatte inte framåt. Jag rörde mig inte heller. Av någon anledning slog mig tanken att Kulman måste vara hungrig, och om jag tog hem honom till oss skulle mamma ge honom mat, dela upp mellan oss det som hon hade lagat till åt mig. Jag såg honom stå och huttra i sina slitna kläder och trasiga stövlar … Han såg ut att frysa till och med i armhålorna. Och jag väntade. Om han bara hade sagt ”Förlåt mig, Ongar”, skulle jag ha gett efter. Men han stod alldeles tyst. Om jag hade ångrat mig och bett honom sitta upp på åsnan igen skulle Kulman förmodligen ha ansett mig besegrad i vårt gräl. Och det ville jag inte, för saken handlade inte bara om mig, den handlade om Gulzhamal: han hade förolämpat också henne med sitt dumma prat. Till byn var det fortfarande säkert två kilometer kvar. En iskall vind blåste från norr. Min stackars åsna var hungrig, trött och frusen – han hade ju väntat på mig utanför skolan i flera timmar! Han kunde nätt och jämnt röra benen i den djupa, klibbiga snön. Öronen var fällda och isiga tårar hängde under ögonen. När Kulman

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55