klev av fick åsnan nya krafter och ökade farten, och där det fanns lite snö sprang han nästan och hade tydligen bråttom hem till stallet och hoppades att det skulle finnas mat som väntade på honom. Stackars åsna! Kunde han förstå att det var viktigare för oss att mata kon än att ge honom mat? Fastän detta naturligtvis var orättvist! Den enda anledningen till att Rödkulla inte behövde svälta var att en grå liten åsna hade släpat hem mat åt henne hela sommaren. Och åt oss människor bar han brännved. Och bara åt oss? O nej, vi hann inte mer än lämna honom i stallet för sig själv för en kort stunds vila, förrän någon av grannarna dök upp: Får vi låna den gråe ett par timmar, vi ska bara hämta is från bäcken … Hur kan man ha hjärta att säga nej? Och det stackars djuret tvingas knäa under tyngden av främmande människors säckar fyllda med isblock. Ja, och ofta bar han mig till skolan, och det var inte precis nästgårds! Så fort jag kom ut ur huset på morgonen visste han vad som gällde och ställde upp med sin magra rygg. Över huvud taget gjorde han lydigt allt som folk bad honom om, och när han sedan var tillbaka i sitt eländiga stall fick han äta resterna efter den bortskämda Rödkulla, som låg där i sitt varma bås. Och han klagade inte, utan tog allt för givet, så folk borde inte tjata om envisa åsnor, det är inte rättvist. Och jag måste erkänna att jag ibland blev irriterad på den gråes foglighet. Vad har man för nytta av att vara så snäll? Ingen alls! Det är enbart till skada … Både för djuren och människorna. Jag trodde att vi hade hunnit ett bra stycke bort från Kulman, så jag tittade bakåt, men kunde inte se om han följde efter eller om han fortfarande stod kvar. Jo, han rörde på sig, han var på väg … Han tog några steg, så böjde han sig ned och skakade snön ur sin trasiga känga med fingrarna, eller försökte trycka tillbaka tyget i hålet. Grät han av kylan eller av ilska…? Nej, detta var trots allt för elakt. Jag borde inte ha kastat av honom. – Hördu, Kulman! Kom nu, var inte dum! – Ge dig iväg! – Kom och sitt upp! försökte jag igen. – Jag dör hellre! Han sprang så

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55