att hjälpa dem, men klä på dig nu genast … Jag grät, och mina tårar tycktes ha hjälpt den upprörde Kul- man att nyktra till och han drog på sig tröjan. Jag skakade snön ur hans stövlar och hjälpte honom att linda sina blåfrusna fötter i ett par fotlindor. Han lydde mig utan ett ord. Men hur skulle vi göra sedan? Enbart genom att hålla sig i rörelse kunde han rädda sig från en svår förkylning, och om han red på åsnan skulle han vara genomfrusen när han kom fram, i synnerhet som vi måste kämpa mot den isande vinden. Men att stå stilla var rena vansinnet. – Kom igen, Kulman, sade jag till sist. Han skakade på huvu- det. – Kan du sitta på åsnan? – Nej. Jag stannar här, åk du innan du fryser till is. – Är du helt galen? Hur kan du tänka så?.. Jag slet av mig min vadderade jacka och bredde ut den på snön, lade Kulman på rygg och fäste mitt bälte på ena sidan och släpade den hemmagjorda släden efter mig. Då och då täckte snön Kulmans ansikte, och jag fick stanna och borsta bort den och kände min väns isiga kropp under mina fingrar och tittade in i hans öpp- na men uttryckslösa ögon med rimfrostiga ögonfransar. – Strunt samma, Kulman, sade jag. Ha tålamod, vi är snart hemma … Han nickade lätt med huvudet och jag var glad att han åtmins- tone kunde höra mig, att han förstod mig, att han levde och inte hade förlorat medvetandet. Vinden ökade i styrka och när vi till sist nådde byn var det full snöstorm. Solen hade gått ned och det var skymning. Vi kom äntligen fram till Kulmans hus. Jag märkte att en vagn hade kört ut genom grinden och försvunnit i snöyran. – Vem är det som har varit här? frågade jag lutad över Kulman. Vems var vagnen? Han svarade inte. Han var medvetslös.

* * *

Under nio dagar kom jag inte ur sängen, utan svävade i feberdimmor. Mamma och Jerkinaj var uppskrämda, fruktade det onda ögat och bakade sju pannkakor och delade ut till grannarna. Till detta åtgick hälften av allt mjöl vi hade i huset. Nio dagar är ingen lång tid i ett vanligt människoliv. Men om man lägger till alla sorger som kan drabba en person under denna tid, och alla glädjeämnen, och sedan delar

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55