dem i nio delar, får man så mycket sorg att om det var en flod skulle den kunna svälja vilken båt som helst. När du slits mellan uppgivenhet och hopp verkar nätterna oändligt långa, och solen synes stiga enbart för att flamma upp och sedan åter sjunka och slunga tillbaka allting i mörker. För att inte falla i förtvivlan lägger gamla män och gamla kvinnor stjärnor och söker tecken i tiden, och om alltsammans skulle visa fel gissar de på nytt, och om igen, tills spådomen slår in. Och människor lägger sig att sova i hopp om lyckliga drömmar … Nio dagar allt som allt. Och till vår lilla by kom under denna tid två dödsbevis och, som en lindring för sårade hjärtan, även fyra triangulära brev med glädjande besked från män och fäder som alltjämt var i livet. Men dessa trianglar hade färdats i över tjugo dagar! Vem kunde veta vad som kunde följa? Livet krängde och gick från sida till sida som en fiskares båt i stormen. En av dessa nio dagar kom ett brev från far. Fem sidor ur en notesbok med rutat papper. Hela byn kom för att lyssna till nyhe- terna från fronten. Gulzhamals sjuka mor var också där: ett barn i famnen, det andra hängande i mammas kjol. Magister Sejdu blev ombedd att läsa. Och han läste brevet inte bara en gång, utan flera gånger, för byborna strömmade till hela tiden, och de som hade varit där från början ville gärna lyssna om och om igen. Och nästan alla grät medan de lyssnade, och gratulerade oss med tårar i ögonen. Den dagen insåg jag hur glädje, inte bara ens egen, utan också andras glädje kan förvandla människor, ge dem livslusten tillbaka. Vad mamma och Jerkinaj beträffar behöver jag inte säga något mer än att de var galna av lycka. I en stor gammal kittel stektes vita baursaki. Var i all världen hade de fått tag i mjöl och fett? Hade de tiggt ihop allt detta, eller hade folk haft alltihop med sig? Mor var beredd att sälja Rödkulla för detta tillfälle, och köpa trefyra getter i stället och slakta en av dem för att fira brevet. – Kasim har själv köpt henne, så låt det bli en offerko, och Allah kommer att tacka oss för det frikostiga offret, sade hon. Men folket sade nej. Så kan du inte göra. Du får vänta tills din

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55