man är hemma, sade de. Låt honom bestämma vad ni ska göra med Rödkulla. Stackars mor! Hon hade inte förstått att brevet var skrivet för tre veckor sedan. Allt kunde ha hänt sedan dess. Hon tycktes tro att far hade suttit gömd på en säker plats alla dessa dagar och nätter, och inte rört sig ur fläcken, och alla kulor hade flugit högt över hans huvud eller långt till höger och vänster, inga hemska, farliga kulor hade kommit åt hans håll … Måtte hon bara fortsätta att tänka så, det var det bästa för henne.  

* * *

I Toktasyns hus var det fest. Vi pojkar satt som vanligt vid dörren och ingen brydde sig om oss. Och det hade vi heller inte väntat oss. Vi sträckte på halsarna för att se honom bättre, Toktasyn, och för oss är detta att han haltar ingenting som stör, utan tvärtom något som på sätt och vis passar honom. Någon bar in två stora skålar pilaff, och vi åt, och den här gången önskade vi nästan att våra farsor skulle komma hem och halta. Ingen hade däremot hört något på länge från Gulzhamals far, eller Kulmans. Men på något egendomligt sätt blir det så att när glädjen bryter ut i en familj, så är det som om sorgsenheten lämnar alla övriga hus, där svarta vingar länge har svävat över taknocken. Och sorgen svider inte längre lika djupt, och ingen känner avund mot den som ödet har förbarmat sig över, åtminstone för en kort stund. Och detta sker inte bara av vänlighet, utan också för att ingen vet vad morgondagen kommer att föra med sig till det hus där det i dag är fest. Trots allt kan den som delar andras glädje, men inte själv fått uppleva den, känna sig särskilt förtvivlad, nästan berövad sitt allra sista hopp. Särskilt när de lyckliga, som blivit skonade av ödet, inte har förmåga att tänka sig in i andras öden. Så var det till exempel med vår kamrat Nurali, som blev alltför generöst bjuden på starkvaror när de firade hans farbror Toktasyn som återvänt hem från kriget. Han kunde självklart inte gå till skolan på flera dagar, och när han hade återhämtat sig kom han och förklarade självsäkert: – Min farbror är tillbaka och far kommer snart hem. Och han ska ge mig en pistol. Så snart han hittar en som duger kommer han

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55