tillbaka, det skrev han i brevet. Kunde vi föreställa oss det? Naturligtvis trodde vi honom och såg på honom med oförfalskad avund, i själva verket var han i våra ögon den lyckligaste personen på jorden. Bara Kulman satt där som om han inte hört någonting och inte avundades någonting. Över huvud taget hade han blivit alltmer innesluten i sig själv och talade knappt med oss. Till skillnad från mig var han bara sängliggande i fyra dagar efter den där händelsen. En natt vaknade jag av höga röster: mamma pratade med en annan kvinna, båda var oroade och upprörda. – Apyraj! Tänk att det kan finnas så hjärtlösa människor! Att bära sig åt på det viset mot ett litet barn! Rösten lät arg. Tänk att slå ett barn för en näve majskorn! Ska flickstackarn dö av svält? – Det är precis vad jag säger, svarade mamma. Ongar och Kul- man råkade hamna i en snöstorm just den dagen och båda två blev sängliggande i feber. Och plötsligt hör jag någon skrika ute på gatan. Jag rusar ut och ser Zergul komma springande barfota i snön direkt till vårt hus, gråtande, barhuvad, med håret på ända. – Åh, appa! skriker hon (hon kallar mig alltid för mamma) och klamrar sig fast vid mig som om hon ville gömma sig, som en sparv gömmer sig för höken. Så tittar jag upp och får se Panzaj komma farande, svart i ansiktet av ilska och med eldgaffeln i högsta hugg. Nå, jag håller flickan bakom ryggen och frågar: – Vad har hänt, Panzaj? Vad har barnet gjort dig? Och hon skriker: – Det är inte ditt barn, inte ditt bekymmer! Det är min flicka, jag gör vad jag vill med henne! Och du ska inte försöka gömma henne, den där lilla skitungen. Och hon började slita i Zerguls arm. Och flickan höll fast i mig med alla sina krafter och fortsatte att bönfalla medan tårarna rann: – Lämna mig inte, appa, lämna mig inte till henne. Rösten var så bevekande att det sved i hjärtat. – Din skitunge, skriker Panzaj, har du hittat en beskyddare? Gå hem, hör du? Annars släpar jag dig i flätorna. Så börjar hon klaga för mig: – Det är inte klokt! En hel skål med majs stekte hon och delade ut till barnen! Och i morgon – vad ska vi tugga på då? Stenar? Så vände hon sig till flickan

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55