för de stackars barnen. Tänk bara – det är inte nog att vi vuxna lider. Vad man än säger så har vi lättare att acceptera det oundvikliga i sorgen. Men barnen?.. Varför måste de lida? Detta evigt förbannade krig!  

* * *

Steg för steg började värmen återvända. Fönsterrutornas frostmönster suddades ut och smältvattnet droppade med ett sprött klingande ljud, himlen blev gradvis vårblå. Ännu någon tid, och så skulle den stränga, grymma vintern ligga bakom oss. Ja, vintern hade varit skoningslös: den hade krävt ett pud vete – sexton kilo – från varje familj till fronten, men byn hade redan förut knappt om det: man åt en dag, svalt i två, gladde sig åt den magra födan i en dag och led två dagar av hungerkramper i magen. Men vad kunde vi göra – det var krig! Det kom inga brev från far, och mor suckade tungt om natten och grät tyst, i smyg för att jag inte skulle höra. Men nog hörde jag … En morgon gick jag ut för att mjölka Rödkulla och såg plötsligt en stare sitta på en hopsjunken snödriva. Vilken glädje att se vårfågeln! Det gick inte att ta miste på: när staren kommit var vintern till ända! Fågeln vred på huvudet och flöjtade överraskad: Vad är detta? Jag vet att det är vår och ändå ligger snön … – Appa! ropade jag. Koktem! – Vad säger du? Var? Var är han? skrek mor och kom som skjuten ur en kanon ut genom farstudörren och föll raklång på mar- ken och svimmade som om hon hade snavat på tröskeln. Hinken med aska som hon hållit i handen rullade nerför trappan. – Pappa! nästan skrek Jerkinaj av lycka och flög som en svala förbi mig till grinden. Och först då insåg jag vad jag hade ställt till med. Jag hade ropat ”koktem!” – vår! – och de stackarna hade trott att jag ropade ”koke!” – far! Med möda släpade jag in mamma i huset och placerade henne bekvämt, men jag visste inte hur jag skulle få liv i henne igen. Så flög Jerkinaj in genom dörren. Hon såg helt vild ut. – Var är han? ropade hon och sprang fram till mig. Ljög du? Jag förklarade att de båda två hade hört fel, att det inte var mitt fel att staren hade kommit, och att jag hade ropat Vår! i stället för

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55