kvinna, hustru och mor. Den hårda tiden tycktes medvetet förbereda henne för denna framtid – för en kvinnas höga och svåra plikt. Jerkinaj plockade upp stora blåaktiga isstycken ur säcken och kastade dem i en väldig gryta som kunde ha räckt åt ett helt arbetslag. Hennes slanka figur böjdes utan ansträngning under bördan, och när jag såg på henne tänkte jag att hon för varje dag blev alltmer lik vår mor och skulle växa upp till en vacker kvinna som skulle dra allas blickar till sig. – Jag hörde att din skola har öppnat igen, sade hon och vände sig mot mig, inte med ett leende, utan snarare, tyckte jag, med ett skadeglatt smil. Hon förstod helt klart att jag på en och en halv månad hade hunnit vänja mig av med skolan och inte var särskilt ivrig att sätta mig i skolbänken igen. – Det är bäst att du skyndar dig, fortsatte hon, frukosten vän- tar. – Ja, ja, sätt dig till bords, sade mor, och det lät nästan högtidligt. Det verkade nästan som om det inte var så mycket för skolans skull som de hade väckt mig, utan för att säga att frukosten var klar. Och faktiskt såg jag något på bordet som jag inte hade väntat mig: längst ned i träskålen med hirssoppa låg det en liten, byxknappsstor smörklick och flöt. Efter några skedar var skålen tom, men jag skulle ha kunnat fortsätta att äta och äta. Jag steg upp från bordet, tittade på Jerkinaj och såg hungern i hennes stora ögon. – Men ni då? Har ni ätit? frågade jag. Min röst darrade. – Nej … Eller vadå? Vad sa du? – Jag frågade om ni har ätit. – Vi? Självklart … Vi har ätit vad vi behöver, sade Jerkinaj och visade med handen mot halsen hur mätta de var, mor och hon. Men så vände hon sig hastigt bort från mig och började ösa upp smält is i en kittel med en stor slev. Jag gick fram till henne och krävde att få veta, trots att jag vis- ste att frågan var för sent ställd: – Har ni ätit eller inte? – Herregud, vi har ju sagt en gång att vi har ätit frukost. Sluta tjata! – Du ljuger! Du bara ljuger! skrek jag. – Nej, jag ljuger inte! Hon såg ut som hon skulle börja gråta. – Appa! ropade hon. Ongar tror inte att

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55