gången för gott. Snart visade det sig att hon inte bara klarade sig utan hjälp, utan att hon till och med alldeles själv, när dockorna var glömda, kunde klara av tredje klassens program. Lärarna kunde inte dölja sin förvåning och beundran för denna begåvade nioåring i trasig klänning och snedtrampade skor som hennes bror hade vuxit ur. Så tillsammans med Kulman flyttades Zergul upp i fjärde klass.  

* * *

När jag sökte med blicken efter Kulman på åkern, märkte jag att han knappt talade med sin styvmor, och när hon bad honom uträtta någonting åt henne gjorde han det under tystnad och försökte samtidigt se till att Zergul alltid höll sig i närheten av honom och inte försvann iväg någonstans. Flickan undvek själv sin styvmor, kanske för att Panzajs ansikte var slutet, missnöjt. Dessutom mindes Zergul säkert den glödheta eldgaffeln i styvmoderns hand, och hon höll sig instinktivt på säkert avstånd från henne för säkerhets skull. Det kändes bittert att se denna familj. Framåt kvällen var alla, både vuxna och barn, mycket trötta, rörelserna blev långsamma och oregelbundna. Och inte att undra på! En hel dag under en sol så het att sköldpaddsäggen kläcktes framför mina ögon. Först vid solnedgången, när solen sakta gled ned i sitt osynliga bo, blev det lättare att andas. Men vid det laget var krafterna helt uttömda och alla hade bara en tanke i huvudet – att lägga sig och sova så snart som möjligt. Under en av dessa sena eftermiddagstimmar observerade skördefolket i strålglansen från den sjunkande solen en ensam ryttare som närmade sig från byn. Ett moln av rödfärgat damm steg upp från hästens hovar. Ryttaren kom närmare, svängde med armarna och höll sig med svårighet kvar i sadeln. Alla släppte sina skäror och liar, och när ryttaren kommit till- räckligt nära för att det skulle vara möjligt att höra honom ropade han för full hals: – Suyunshi! Goda nyheter! Suyunshi!.. Det var vår unge herdepojke. – Ojbaj! Vad betyder det här? undrade kvinnorna oroligt. Får vi höra? Fort, berätta, varför ropar du om goda nyheter? Vad har du för goda nyheter med dig? Herdepojken red så nära Orynsha och Gulzhamal att han nästan slog omkull dem. – Baribaj är på väg hem! Hör du det, Orynsha? Baribaj är till- baka! Orynsha stöp i marken som hon gick och stod. Hon brast i högljudd gråt och i hennes tårar

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55