en skrämmande tystnad spred sig i klassen. – Hörde ni inte vad jag sa? Samla ihop era böcker och gå hem, sade läraren strängt. Vi reste oss och sprang ut. Jag behövde inte vänta till nästa dag – mamma berättade för mig och Kulman vad som hade hänt: alla som hade fyllt sjutton var inkallade till krigstjänst. Och i vår klass fanns några av dem. En stor folkmassa hade samlats utanför skolan. Mödrar, systrar och bröder stod och grät, medan de nya rekryterna stod i en grupp för sig, deras ansikten verkade inte ledsna alls, snarare tvärtom. De log, pratade, tittade på varandra, och det såg ut som om alla utom just de undrade vart de skulle och varför de skulle dit och vad som väntade på dem där, ute i kriget. Vid sjutton års ålder hade de kanske ännu inte haft tid att ta farväl av sin barndom?.. Jag såg på Maden – den längste och vildaste av dessa sjutton- åringar – och drog mig till minnes en händelse. Alla i klassen hade fått order om att hjälpa till med att skaf- fa bränsle till skolan för hela vinterns behov, och var och en av oss skulle leverera två säckar med gödselbriketter. Jag spände vår gråa åsna för vagnen, och tillsammans med Kulman lastade vi fyra säckar fulla och for iväg. Men på spången som var lagd över diket välte vår rankiga vagn, och glada över den oväntade friheten yrde briketterna i luften och flöt bort på vattnet. Mängder av dem! Lutade över åkanten försökte vi fånga in dem, men våra armar nådde dem inte, och diket var för djupt, vi vågade inte hoppa i och sprang runt som yra höns utan att veta vad vi skulle göra. Då fick vi syn på Maden, som kom gående med en säck på ryggen. – Hallå där! skrek han. Varför springer ni runt därnere som en skock änder? Och ropar efter mamma, tillade Maden lätt nedlåtande åt oss småglin! Vi berättade om våra problem. Utan ett ord började Maden hastigt klä av sig. Han kastade av sig tröja, byxor, skjorta och skor och hoppade naken i vattnet. Vi stod kvar på stranden och fångade blöta dyngbriketter, som han skickligt fiskade upp och kastade till oss. På något sätt påminde han mig om en sagohjälte som ensam stred mot jättarna – jag hade läst om dem i tidningarna som ibland kom till

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55