byn … Vi beundrade hans smidiga kropp och starka muskler, även om vi såg hur blå han var av kylan och hörde hur tänderna skallrade. – Hej och hå! Ta emot! skrek han och slungade iväg en projektil. Ta emot! Och här kommer en! Stå inte och sov! Hoppla! Fyrtioen, fyrtiotvå … Hoppla! Här kommer den sista! – Herregud! ropade han triumferande, som om han just hade nedlagt den siste av sina fiender, och hoppade upp ur vattnet och dansade runt framför oss för att få upp värmen och inte behöva blöta ned sina underkläder. – Att ni inte skäms, era småglin! skällde han. Om inte jag hade varit här skulle ni kommit hem tomhänta. Och då skulle era mammor ha randat rumporna på er. Han stod där spritt naken, men med en hjältes triumferande hållning. Naturligtvis skämdes vi inför Maden för vår hjälplöshet, men det viktigaste var att nästan alla briketterna var räddade och för detta var vi överfyllda av tacksamhet och välvilja mot honom. Och nu stod han där mitt i gruppen av rekryter, en pojke och samtidigt en äkta djigit, och i morgon en krigsman. Och för oss två var han den ståtligaste av dem alla, den mest värdiga och tappra. En blåögd äldre man i uniform kom ut ur skolan. – Hur är det, krigare? ropade han till artonåringarna. Är ni redo att ge ert liv för fosterlandet? – Vi är redo! vrålade rekryterna som om de hade övat på svaret. – O Allah! utropade Madens mor. Hon hade redan fått ta emot ett begravningsbevis för sin man och sin äldste son. O Allah! Hon började springa efter sin yngste, men blev strax hejdad. Avresan var planerad till tidigt nästa morgon. Våra pojkar skulle få sällskap av ytterligare trettio rekryter från den närliggande kolchosen. Vi tillbringade hela natten tillsammans med de vuxna i Madens hus, som var packat av folk från grannskapet. Vi försökte sitta så nära Maden som vi kunde, för om några timmar skulle han vara borta, och vem kunde veta om detta inte var sista gången vi såg honom? Eller skulle han kanske komma tillbaka utan arm, som vår lärare, eller rentav helt lemmalös, som Baribaj?.. Eller skulle han bli odödlig i sin sista strid, och i hans ställe skulle det komma ett svart papper hem? Och det kunde hända, det var tänkbart att han skulle bli en hjälte och hans namn en

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55