legend?! Oavsett vad som hände var en sak klar: han skulle inte längre finnas bland oss i skolan, och han skulle aldrig mera släpa dynga på ryggen för att hålla skolsalarna varma, och vi skulle aldrig mera skida med honom i de snöiga bergen eller simma i floden … För oss smågrabbar skulle han vara borta. Jag mumlade något sådant utan att tänka mig för. Maden skrat- tade. – Äsch! Vad du pratar! sade han. När jag kommer hem har du nog hunnit gå ut tian! – Hur då? Ska du kriga i sex år? – Åh, det tänkte jag inte på! Du har ju sex år kvar! Nej, jag kommer säkert tillbaka tidigare, kanske om ett och ett halvt år, knappast mera, för kriget kan inte hålla på i evighet. Var inte rädda! tillade han. Varför skulle jag vara rädd? Jag är inte rädd för någonting. Jag tycker synd om min mamma, det är sant, men det är också allt … Nej, Jag är inte rädd! fortsatte han som för att övertala de övriga, men först och främst sig själv. Varför skulle jag vara rädd för Fritzen? Är vi kanske sämre än de? Det var sent på kvällen när vi for hem, Kulman och jag. Från Maden till oss var det en och en halv kilometer, eller kanske lite mindre. Vi hade en kall vind i ryggen och släpade oss hem på trötta ben och gick tysta: det fanns inget att prata om, men vi tänkte samma tankar. Vinden avtog emellanåt, men blev strax åter hård och vinande, och det verkade som om det ibland förvirrade våra upprivna och oroliga tankar, ibland tvärtom nystade upp dem och gjorde dem enkla och tydliga. Kanske till och med nu, medan Kulman och jag kämpade oss genom det tjutande mörkret mot våra hem, låg våra fäder någonstans på slagfältet, blödde och stirrade upp mot den bleknande himlen före gryningen, på den gradvis bleknande, slocknande stjärnan över deras huvuden – det sista ljuset i deras liv. Och ändå tänkte de på oss, på sina söner. När de försvarade sitt fosterland försvarade de samtidigt sin heliga familj, som var ett stoftkorn i den stora världen och okänd för alla andra än just dem. Och ingen förutom de brydde sig om ifall hemmet fortfarande existerade, om en älskad hustru ännu levde, eller sönerna – hoppet och glädjen i deras liv, det liv de hade gått

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55