hur ofta vi än tigger om barmhärtighet är detta svaret vi får. Nej, han tvingar mig inte att be eller gråta längre. Även om han straffade mig med yxa för mina ord, kommer jag att upprepa dem. Hon vände ansiktet mot taket och ropade med kvävd röst: – Du kan inte skrämma mig längre! Hör du? Kvinnorna stelnade i skräck. Det blev fullkomligt tyst, som om alla förväntade sig att djävulen Jabrayil skulle komma flygande in i huset i nästa sekund, riva hjärtat ur den trotsiga kvinnans bröst och stiga upp till himlen igen. Men ingen vågade avbryta Orynsha för att påminna henne om det syndiga i hennes ord och om det oundvikliga straffet. Men hon hade ännu inte sagt allt. – Gråt inte. På nytt svepte blicken ur de uttorkade ögonen över de församlade kvinnorna: – Och släpp inga gråterskor in i mitt hus. Jag vill det inte! Jag vill inte att Baribaj skall begråtas, så att denne illvillige Gud ska höra gråt och glädjas åt att han inte ansträngt sig förgäves. Varför dräpte han inte min man i kriget? Varför misshandlade du honom och tvingade resterna av hans kropp att leva? Han plågades, plå- gade oss, tvingade barnen att se sin faders stympade kropp … Du olycklige Baribaj! utropade Orynsha bittert och ropade åt barnen: – Vad sa jag? Våga inte gråta! Gulzhamal! Gulbahram! Hör ni mig? Flickorna satt gömda under en fårskinnspäls invid kaminen. Moderns rop fick dem att tystna på ett ögonblick, men man kunde se att deras axlar skakade länge av gråt. Och på sängen lekte Baribajs lille son glatt med kattungen, och då och då sträckte han den fläckiga kattungen mot någon av de vuxna och sade: ”Ta! ta! ta …” Nästa morgon fördes Baribaj insvept i vit svepning på sin sista resa. Alla stod med nedböjt huvud sorgset tysta, när de plötsligt fick höra vallpojkens glada rop från gatan: – Suyunshi! Bered er på en glädje! En sedan länge bortglömd och återuppstånden soldat hade återvänt till byn. Hans begravningsbevis hade varit ett av de första som anlände. Den hemkomne var Nuralis äldste farbror – hans fars tredje bror, som tillsammans med sina två andra överlevande bröder nu satt i Baribajs hus. Här fanns även den återvändandes hustru Aksana med sina barn. Kvinnan hade länge betraktats som änka … Bröderna flög upp som yra höns och Aksana var nära att svim- ma av chocken.

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55