VI SLAPP UPPLEVA KRIGET

vi redan har ätit, du och jag! Säg till honom. Mor kom in från farstun, såg på oss båda och sade med osäker röst: – Vi har ätit, Ongar lille, gör dig i ordning för skolan … Jag visste att det inte var sant. När jag hade klätt på mig bredde mor ut en duk vid spisen och hämtade handkvarnen. Det betydde att hon nu tänkte mala vetet som magister Sejdu hade gett oss dagen innan. Och medan de gör detta och medan de kokar det, och innan de sätter sig till bords och äter, kommer de att plågas av hunger. Men vetskapen om att de förr eller senare skulle få lite varm mat i sig gjorde mig aningen lugnare. Sedan mjölkar de kon. Visserligen har hon nästan ingen mjölk längre, men några droppar brukar det bli åtminstone. Våran Rödkulla skulle ha gått med kalv redan i oktober, och nu var vi i slutet av vintern, och först nu fanns det hopp om en kalv. Mor sade att Allah skulle ha medlidande med oss och låta den röda kon ge oss en kalv. Sent i höstas samlade vi in så mycket majsblad åt Rödkulla att vi fyllde hela ladan, och fastän våra grannar då och då bad oss om en eller två famnar foder – och hur skulle vi kunna neka dem? – behövde vår ko inte svälta. Att hon inte visste vad krig var för något, det är då ett som är säkert. Hon hade aldrig hört talas om det och ville inget veta. Hon stod där och tuggade, andades ljudligt och väntade på sin kalv. Men kalven dog. Den dog på grund av sin mors egensinniga natur – ingenting annat … Varje gång inför kalvningen var det som om vår Rödkulla hade mist förståndet: hon slet av alla rep, kunde tugga sönder trossar, men iväg ut skulle hon till varje pris och gå vart hon ville. Medan min far var hemma hittade han henne alltid. Han lärde sig efter hand alla ställen där hon brukade gömma sig för människors blickar och spårade henne. Men inte direkt. Om den stackaren så gärna vill kalva ute i det fria, sade han, så är det vad hon vill. Och sedan gick han ut och letade rätt på henne och återvände alltid med kalven över axlarna. Och bakefter följde Rödkulla kärvänligt råmande, lugn och stolt över sin nya kalv. Året före blev

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55