Hon var på väg att glida i golvet från bänken där hon satt och måste stödjas och placeras i en av barnens sängar. – Be om vad du vill, viskade hon och fångade herdens blick, vad du vill, förutom mitt liv, för mina barn och min man behöver mig. O Allah, jag välsignar dig och tackar dig för att du lät mig leva så att jag fick uppleva denna dag … Av rörelse lämnade Nuralis släktingar huset utan att ens ta avsked av den avlidne och hans familj. De verkade fly från detta hus – en sorgens boning. Nej, detta var inte ett utslag av själviskhet, och ingen skulle ha uppfattat det så, ingen skulle tro att glada människor i sin glädje genast skulle glömma en annans olycka. Och ändå … Trots allt fanns det något som skar i folkets hjärtan. Det var helt enkelt otroligt – alla fyra bröderna återvände levande från kriget! All denna glädje förunnades en enda familj, samtidigt som den vanställda kroppen av den ende mannen och fadern till de båda barnen skulle bäras ut ur sorgehuset. Aldrig hade Baribaj på något sätt visat sig sämre än någon annan, och han hade kämpat som en hjälte. Men han förmådde inte leva som en rotstock – han fann sin egen död. Och återigen blev detta enda hus just sådant som det varit före kriget: de fyra brödernas hem, fjärmat från de övriga i byn, en osynlig vägg av främlingskap reste sig på nytt. Ingen utom bröderna och Aksejnep gick ut för att möta den hemvändande brodern och krigaren. Ingen grät av glädje. Folket stod kvar vid Baribajs svepta kropp. Till och med barnen, som alltid sprang främst av alla för att vara de första som fick se den hemvändande soldaten, och som skulle varit beredda att springa för denna sakens skull ända till horisonten – även de hade dröjt kvar i huset och på gården hos den avlidne. Så fanns det kanske trots allt en omedveten känsla av avund i människors hjärtan som de inte ville kännas vid? Vem vet? Av- unden är inte enbart svart. Men om en familj skickar fyra söner ut i kriget och alla fyra återvänder till fadershuset, och en i annan dör den ende mannen, hur kan man då undgå en känsla av avund? Andras glädje mildrar inte den egna sorgen. Nej, det kan den inte. Den kan däremot framhäva grymheten i

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55