Vi måste skynda oss tillbaka … Och som en sammanpackad hjord vänder vi tillbaka, men av någon anledning hamnar Kulman och jag efter de övriga, och strax kommer Baribaj i fatt oss på sin låga rullvagn. Han kör så fort att när han skjuter ifrån mot marken med kryckan som Orynsha har tillverkat åt honom så virvlar snön upp. Vi får inte plats allihop i vagnen, säger han, så klättra upp på min rygg, så kör vi förbi alli- hop och kommer dit först … Men vi tycker synd om Baribaj – det skulle bli för tungt för honom! Då säger han: Det var ju också otur att jag skulle gå och dö just nu, annars skulle jag ha kommit tillbaka till byn i dag tillsammans med alla de övriga … Jag ville inte dö, men jag ville skona familjen … Och tyst börjar han gråta. När vi närmar oss stationen får vi se en flock kor komma emot oss. Åtta stycken är de. Just de som har skickats till fronten för en tid sedan. Vilken tur att de har kommit hem igen! Men då kommer vår Rödkulla fram till mig och frågar: Var är min kalv? Vad har ni gjort av den? Mamma dyker upp från ingenstans och säger: Den dog ju för dig medan du var här. Kommer du inte ihåg det? Och mamma låter på rösten som om hon bad kon om förlåtelse. Han är död, men huden är fortfarande kvar, säger kon. Jag skulle ha fått liv i den igen om du inte hade kastat huden till hundarna. Stora, arga tårar rullar ur Rödkullas ögon, och hon kastar sig mot oss och vi ryggar skräckslagna tillbaka. Varför kastade du huden åt hundarna? frågar Rödkulla hotfullt och kommer allt närmare. Vi börjar gråta, och Orynsha skriker befallande: Gråt inte! Gråt inte! men hen- nes röst drunknar i magister Sejdus kommandon: Fortsätt framåt! Skynda på! Och jag säger till vår Rödkulla: Var inte arg, vi har inte gett bort huden, den finns därhemma. När vi kommer tillbaka kan du få liv i din kalv. Jag kan göra det själv, pappa hjälper mig, han kommer tillbaka i dag. Och då kommer din kalv aldrig att dö, och pappa kommer att bära den om halsen, på ryggen … Men på något sätt tappar jag rösten, och nu hör jag bara Oryns- ha: Gråt inte! och magistern: Skynda på!.. Jag vill

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55