Jag skaffar mera, så oroa dig inte. Flickan tackade, men visade inte mycket glädje, hämtade bara en hink från farstun, hällde upp vetet och lämnade tillbaka den tomma säcken till magistern. – Jag går till kvarnen i morgon, sade hon. – Var är småttingarna? frågade Sejdu. – De sover i sina sängar. Var skulle de annars vara? svarade Gulzhamal på en vuxens sätt, ungefär som en mamma som är trött av alla bekymmer. Hon hade nästan hunnit bli vuxen under den här tiden sedan hennes mamma hade blivit sjuk. Det fanns ingenting barnsligt i hennes rörelser eller i hennes sätt att uttrycka sig, och hon hade i själva verket förändrats från en storasyster till husets överhuvud. Vi blev stående en stund vid dörren och var på väg ut, när Gulzhamal vände sig till Sejdu: – Jo, våra pojkar … De som blev inkallade förra året … – Ja? Vad är det med dem? avbröt magistern otåligt. – En har stupat … Maden. – Det kan inte vara sant! När? Vem har sagt det? – Den kom ett svart brev i går morse … Vi hoppade upp i kärran och for till Madens hus. Sejdu ville inte, ja kunde inte, tro på den förfärliga nyheten. Om detta var sant borde någon på kolchosen eller på lagret där han hämtade vetet ha berättat det för honom. Nyheter av det slaget brukade spridas omedelbart runt byn. Men alla gillar inte att rapportera om olyckor, så kanske … Jag tänkte tillbaka på Maden den dagen då han stod upp till midjan i det kalla diket och kastade gödselbriketter till oss medan han käckt ropade: Hoppla! Fyrtioen! Hoppla! Jag kunde höra hans röst lika tydligt nu som om Maden hade suttit bredvid mig på vagnen. Jag kom också ihåg hur han dansade omkring naken framför oss för att torka och bli varm, och hur han den sista kvällen berättade för oss och sig själv att han inte var rädd för någonting, men att det var synd att lämna mamma. Han var nästan som en djigit i våra ögon, trots att vi gick i samma skola. Kommer vi aldrig att höra hans röst igen? Aldrig? Men det fanns ingen annan som Maden, och kommer aldrig att finnas! Och om man har slutat leva vid arton års ålder, varför var det då nödvändigt att födas, dricka modersmjölk, lära sig gå, gråta, skratta?.. Varför skulle hans far och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55