VI SLAPP UPPLEVA KRIGET

jag min väg, sa jag, och du kommer aldrig att få se mig igen. Då erkände hon att det var en konstig man där som brukade sova hos oss. När jag hörde det ville jag bryta mig in i rummet och slå ihjäl dem. Och jag hade kanske dödat honom, men jag tänkte: De kommer att sätta mig i fängelse, och vem har då Zergul att ty sig till? Vem vill ta hand om henne? Jag var rädd för Kulman. Om han plötsligt skulle drabbas av raseri, glömma sig själv –vad kunde inte hända då? Men samtidigt tyckte jag också synd om honom. Hur kunde jag göra annat? Vi hade vuxit upp tillsammans, gått i skola tillsammans, delat allt, men han hade tigit och lidit så länge och ensam burit en sådan börda inom sig. Vänner gör inte så. Men jag kunde naturligtvis inte visa min besvikelse mot honom nu, det var försent. – Ongar! – Ja? – Du förstår, ibland vill jag bara ge mig av någonstans, jag vet inte vart, någonstans där ingen känner mig. Men hur ska jag göra? Zergul har bara mig kvar, det finns ingen annan. Och vad skulle far säga? Du kan inte föreställa dig hur synd det är om honom. Mannen går ut i kriget, och hans fru (han kunde inte förmå sig att kalla Panzaj vare sig mor eller styvmor) sätter sig i en annans vagn eller tar emot en annan man i sitt hus. Och samtidigt kan det ju hända att vår far förblöder och dör någonstans långt borta … Hans röst darrade till och avbröts i en viskning, och jag var rädd att Kulman skulle börja gråta. Men nej, han var en viljestark person. Han kunde ta sig samman. Jag följde honom hem. Vid porten stannade Kulman plötsligt och såg ned i marken. – Vad är det? frågade jag. Har du tappat någonting? – Nej. Se här, nu igen, samma hjulspår. Ja, spåret var färskt och ganska djupt. – Det här är hans kärra. När vi åkte till stan stod den inte här. Så han har varit här igen. Kulman reste sig plötsligt och stod länge tyst. Jag såg inte hans ansikte i mörkret, men jag hörde honom gnissla tänder. – Gå hem, sade han. – Nej, jag går inte, svarade jag, rädd att lämna honom ensam: Vad skulle hända om mannen nu låg hos Panzaj? Kulman kunde göra något

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55